Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taktdelars lagbundna växling, taktslagerskan för tillvarons gudomliga rytm, se där Nemesis.
Ett faller emellertid i ögonen vid denna tydning, som är antikens egen: att begreppet redan äger en slipning, som måste härröra från en framskriden och reflekterad tid. Den prägel af estetisk och etisk läggning, som Nemesis erhöll sedan, har den icke kunnat äga från början. Folkliga lifsföreställningar äro icke af så förnuftsenlig beskaffenhet, de stamma ur dunklare och mer upprörda djup af lidelse och erfarenhet. Närmare begreppets upphof och innersta natur nå vi med en befryndad, men dock väsentligen annorlunda utläggning, framställd i den märkligaste af de undersökningar, som finnas öfver Nemesis i antiken, hos den franske rättslärde S. Tournier. Själfva namnet tolkas här i anslutning till en betydelse, som likaledes terfinnes i namnen på andra af Hellas’ djupaste mytiska daningar framför allt i Moira — delningens betydelse. Moira, denna outgrundliga makt, som Zeus själf hörsammar, kalla vi vanligen ödesgudinnan. Närmare bestämdt är hon skapelsens höga och hemlighetsfulla lottdragerska, som skiftat och skiftar för alla deras bestämda delar. I ogenomträngligt mörker ligger denna delning; dess grund och mått äro människan lika fördolda. Men tillvarons rastlösa osäkerhet, omkastningarna i alla öden, allt det brant stupande och snabbt förbristande i lifvet lär oss, hur njuggt, hur utan sömsmån utmätt allt mänskligt är. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
