Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pliktkänslan. När i Odysseen den välartade ynglingen Telemakos — som redan där har drag af den mönstergosse, till hvilken Fénélon skulle göra honom — uppmanas att ingripa i sin moders, Penelopes, lif och bedja henne göra sitt val bland friarna, afböjer han detta med hänvisning till Nemesis, människornas klander och sin vördnad som son. Ju mera den grekiska lefnadsfilosofien fick till midtpunkt hvad hellenerna kallade sofrosyne, måttfullhetens och själfbehärskningens dygd, dess mer behöflig blef Nemesis som gränsvakterska vid alla de gränsstenar, hvilkas rubbande åstadkom oordning och förvirring. Subjektivt blef Nemesis det ständigt vakande klander i människornas hjärtan — midtemellan skadeglädje och afund, skref Aristoteles — som fördömer all disproportion och disproportions vållare; objektivt bestrafferskan af alla öfvergrepp i människors förhållande till högre makter och medmänniskor. Under Nemesis faller den tysta tankens hemliga förhäfvelse, likaväl som det vilda ögonblickets öfvermod, triumfens öfvermått och tyrannens förmätenhet, hjältens glömska af sin svaghet, skönhetens glömska af sin förvissning, till och med obevekligheten i kärlek, såsom dåraktigt trots mot släktlifvets nödvändiga drift. Hybris, öfvermodet i alla dess former, är Nemesis’ korrelat. Allt lif, enskildas och staters, framrullas efter ett konstrikt och fördoldt skema, en tillvarons meter med bestämd växling af höjningar och sänkningar. Upprätthållerskan af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
