Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staterna och borgarna råder en ständig afund (ostracismen har kallats en politisk Nemesis), afundas gudarna de dödliga, och deras verktyg, Nemesis, kallas också själf en afundsjuk gudinna. Till den triumferande och sälla hviskar hon: offra för att besvärja mig det kostbaraste du äger, som Polycrates offrade sin kungaring. Till det af lycka öfverfulla bröstet hviskar hon: jag nalkas, böj hufvudet! Hon är själfbesinningens djupa röst. Också framställes gärna Nemesis på mynt och snidade stenar med handen höjande klädnaden från bröstet. Åtbörden har tolkats olika. Den har kallats en öfversättning i bild af det urgamla "känn dig själf", en maning till själfpröfningens undergifvenhet. Den har tolkats i anslutning till det gamla bruket att vid tanken på Nemesis spotta sig själf i barmen, ett uttryck för den ödmjukhet, som i rädsla att utmana öfvermakten frivilligt och i förväg offrar sin stolthet.
Allt detta olikartade samlar sig i Nemesis’ begrepp. Det är personifikationen af samhällets röst och vördnaden för god sed och tradition, likaväl som själens egen dom öfver sig själf och förtrytelse mot allt, som bringar oreda och förstämning i tillvarons som ett ateniensiskt festspel noggrant samstämda representation. Men denna estetisktetiska tydning från en senare och humaniserad tidsålder hvilade på en äldre och lidelsefullare folktro, hos hvilken Nemesis var ett uttryck af en pessimistisk värdering af människolott och människolif, en figur, med hvilkens hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
