Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 7. Ett barns aftonbön.
- 8. De sju käpparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O lär du mig
Att deras hjertan hugna,
Att glädja dem och deras sorger lugna!
Att vandra som jag bör på lifvets stig
O lär du mig!
Blott din jag är,
Jag rädes inga öden,
Och nöjd jag går mot lifvet som mot döden;
Af verldens fröjd ej mycket jag begär,
Blott din jag är.
*
8. De sju käpparne.
En fader hade sju söner, som ofta voro oense
med hvarandra. Deras gnabb och trätor gjorde dem
äfven försumliga i sitt arbete. Den vördnadsvärde
fadern hade länge med bekymmer märkt detta. En
dag kallade han dem alla till sig, lade framför dem
sju käppar, starkt sammanbundna i en knippa, och
sade: Ӂt den af er, som kan bryta af denna bundt
käppar, gifver jag hundra riksdaler”.
Den ene efter den andre ansträngde alla sina
krafter, men förgäfves; hvar och en sade: ”det är
omöjligt”. — ”Nej”, återtog fadern, ”ingenting är lättare”.
Han upplöste knippan och afbröt sedan utan möda
den ena käppen efter den andra. ”Ja, på det sättet”,
ropade sönerna, ”är det visserligen lätt; det kunde
till och med en liten gosse göra”.
Men fadern sade: ”Såsom det är med dessa käppar,
så är det med er, mine söner! Så länge I hållen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0015.html
