Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 8. De sju käpparne.
- 9. Fabler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fast tillhopa, skall ingen få magt öfver eder; men
upplöses det endrägtens band, som bör hålla er
tillsammans, då går det eder på samma sätt som dessa
käppar, hvilka här ligga afbrutna”.
*
9. Fabler.
Menniskokroppens lemmar.
En gång blefvo menniskokroppens lemmar ledsna
vid att tjena hvarandra och föresatte sig att ej mer
göra det. Fötterna sade till de öfriga lemmarne:
”Hvarföre skola vi ensamma bära er? Skaffen er fötter
sjelfva, om I viljen gå!” — Händerna sade:
”Hvarföre skola vi ensamma arbeta för andra? Skaffen er
händer sjelfva, om I behöfven sådana!” — Munnen
brummade: ”Jag vore väl en stor narr, om jag allt
jemt skulle bereda mat åt magen, så att han finge
smälta den efter sin beqvämlighet; han må sjelf skaffa
sig en mun, om han behöfver en sådan”. — Ögonen
funno det likaledes ganska besynnerligt, att de
ensamma skulle hålla vakt för hela kroppen och se för
hans räkning. På samma sätt talade äfven de öfriga
lemmarne, och den ena uppsade den andra sin tjenst.
— Men hvad hände? När fötterna icke mera ville
gå, händerna icke arbeta, munnen icke äta, ögonen
icke se, så började kroppen att aftyna i alla sina
lemmar och småningom dö bort. Då insågo de, att
de hade handlat oförståndigt, och kommo öfverens
att icke mer göra så. Nu tjenade åter den ena
lemmen den andra, och alla blefvo friska och starka
som förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0016.html
