Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Ordspråk och sederegler. - 16. Vårvisa. - 17. Höstvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Röta och icke böta gör fallande hus.
Bida och lida stillar mycken qvida.
Bättre grof kaka, än intet smaka.
By är som bonde.
Gifven häst skall man ej skåda i munnen.
Brändt barn skyr elden.
Flygande kråka får något, sittande får intet.
Sjelf är god dräng.
Många bäckar små göra en stor å.
Den illa gör, han illa far.
En svala gör ingen sommar.
Små sår och fattiga vänner skall man icke förakta.
Nu är den ljufliga vårens tid,
Då allt vill grönska på marken,
Och luften flägtar så varm och blid,
Och rönnen blommar i parken;
Då guldstänkt fjäril i rosen gungar,
Och svanen simmer med sina ungar
På mörkblå våg.
På fästet solen i högan loft
Den hela dagen nu sitter
Och dricker daggvin och rosendoft
Och lyss på foglarnes qvitter.
Den glada göken från lindens krona
Sitt kända kuku på nytt hörs tona
I grönan skog.
Se, töcknet de silfvergrå vingar
Slår ut öfver lundarnes sal,
Och lyktgubbar dansa i ringar
Vid prasslet från kärr-ängens al.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
