Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Georginen och resedan. - 21. Gossen och fogelboet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna späda telning, som här börjar uppskjuta, — ryck upp
henne!” — Lärjungen gjorde det utan möda med ena handen.
”Ryck nu upp denna, som är något större!” sade den
gamle. Ynglingen måste då använda båda händerna för att
få magt med den ganska djupt rotade telningen.
Gubben tillsade honom derefter att upprycka en tredje,
ännu starkare telning, som väl kunde vara sina tre år
gammal. Lärjungen ansträngde förgäfves alla sina krafter, och
kallade derföre en af kamraterna till hjelp. Men båda måste
bekänna, att de ej voro i stånd att rycka upp trädet, som
redan slagit för djupa rötter.
”Så”, sade den gamle, ”är det med våra onda böjelser.
I början, när de hålla på att gro, är det oss lätt att
upprycka dem med roten. Men ju längre vi låta dem tillväxa,
desto svårare blifver det oss att utrota dem. Få de åter
genom lång vana taga öfverhand och slå för djupa rötter, då
är det oss ytterst svårt, om ej omöjligt, att blifva mästare
öfver dem”.
Nå, ändtlig har jag er i fällan:
Ett bo med två, tre, fyra små.
I lyckligt undgått mig ej sällan,
Men nu jag fick er fatt ändå.
Ert pip och skrik, I små rebeller,
Tron I, det skrämmer mig ett grand?
Och vingen utan fjädrar heller
Ej bär er långt utur min hand.
Hvad hör jag dock? Hvad ömklig jämmer!
Ack, det är moderns klagan visst,
Och faderns, som deri instämmer
Och hoppar husvill qvist från qvist.
Och jag är skuld till eder plåga,
Jag grymme, som så mången gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
