Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Georginen och resedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och nickade för vinden, för att draga uppmärksamheten ensamt
till sig; men barnet sprang bort från henne och började
leta i gräset och fann resedan. ”Ack, så skönt!” ropade
barnet och luktade på den lilla fula blomman.
”Min lilla vän tyckes ha en egen smak”, sade georginen,
”som går ifrån mig och söker upp den fula resedan”.
Ja, ty du står blott för att låta se dig; derför betraktar
man dig äfven flygtigt och går sedan förbi dig; men den
anspråkslösa resedan sprider vällukt i hela blomstergården,
derför söker man upp henne.
Hur dum du är, som tycker om
Dig sjelf, att du är fin och grann!
Den ull, du bär, från fåret kom,
Och silkesmasken silket spann.
Tulpanen, rosen, fjärilen
Långt grannare än du se ut;
Och din som deras drägt, min vän,
Dock blifver stoft och mull till slut.
Jag vill ej sträfva efter prakt
Och glans, som masken snart förtär,
Men söka det som Herren sagt
Att i hans ögon kostbart är.
Om inre menniskan han ser
I renhet, tro och saktmod sant,
Det är för honom härligt mer
Än purpur, guld och diamant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
