Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 33. Spindeln. - 34. Förtröstan. - 35. Skeppsgossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bodde, utom kung Alfred, en spindel i sin mörka vrå. —
Alfred hade föga utsigt till räddning, ty fienderna segrade
öfverallt. Hela landet suckade under deras tyranni. Den dolde
konungens mod började sjunka; — allt hade varit förloradt,
om han uppgifvit hoppet.
I denna nedslagna sinnesstämning kom Alfred en dag
att betrakta sin vän spindeln. Nätet hade blifvit skadadt,
men spindeln spann det åter helt. Knappt var detta gjordt,
förrän väfven å nyo sönderslets af en stark humla; men
spindeln tröttnade icke att bygga på sitt nät, och slutligen
segrade hans ihärdighet.
”Jag vill göra som spindeln”, sade Alfred gladt och
reste sitt hufvud. Han fattade hoppet, att äfven hans
ihärdighet skulle segra öfver våldet. Så gick det också. Folket
reste sig mot det främmande förtrycket; den vänsälle Alfred
stälde sig i spetsen för sitt folk, — och nu segrade han, nu
blef han åter konung; och i häfderna har han fått namnet
den store.
Jag vet, hvem som föder hvar fogel i skyn
Och kläder på marken hvar lilja,
Och lemnar mig trygg åt hans milda försyn
Och säger: ske, fader, din vilja!
Ej lust eller nöd,
Ej lif eller död
Mig då från hans kärlek skall skilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
