Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 48. Ragnar Lodbroks saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48. Ragnar Lodbroks saga.
Om Ragnar.
Sigurd Ring hette en konung, som rådde öfwer både Swea
och Dana wälde. Med sin drottning Alfhild hade han en son,
kallad Ragnar, hwilken tidigt blef mägta stor och stark, så att han
redan wid femton års ålder for omkring med manskap och härskepp,
warande en så wäldig wiking, att näppeligen fans hans like.
Derhos war han fager till utseendet och mycket förståndig, samt
wänsäll och gifmild mot sitt eget folk, men fruktanswärd för sina fiender.
Om Thora Borgarhjort och lindormen.
På denna tid styrde i Götaland en mägtig och berömlig jarl,
som hette Herröd. Han hade en dotter wid namn Thora; hon war
den wänaste bland qwinnor och höfwisk i alla stycken. Jarlen höll
henne mycket kär och lät bygga åt henne en jungfrubur med
skidgård omkring, likasom en borg. Der bodde hon, och fick tillnamnet
Borgarhjort, emedan hon så öfwergick alla andra qwinnor i fägring,
som hjorten de öfriga djuren.
Jarlen hade för sed att dagligen sända sin dotter något till
nöje och tidsfördrif. Så är sagdt, att han en dag lät bära till
henne en liten, öfwermåttan fager lindorm, hwilken gjorde henne
mycken fägnad, och lade hon honom i en ask. Men det töfwade ej
länge förrän ormen wuxit så mycket, att han ej fick rum i asken,
utan låg i ring omkring honom. Omsider rymdes han ej heller i
kammaren, utan låg rundt omkring hela jungfruburen, och war nu
så stor, att hufwudet och stjerten nådde tillsammans. Han wardt
jemwäl så ond, att ingen tordes komma till jungfruburen, utom den
som gaf ormen föda, och han förtärde en oxe i målet. Detta tycktes
jarlen wara till stort men, och gjorde han derföre det löfte, ”att
gifwa sin dotter till äkta åt den man, eho han wara månde, som
kunde dräpa ormen”. Dessa tidender spordes wida kring landen,
men ingen bristade sig att angripa det stora odjuret.
Ragnar dödar lindormen.
Emellertid war den unge Ragnar ute på sina härfärder, och
fick slutligen höra talas om hwad Herröd jarl hade utlofwat. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0065.html
