Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ragnar Lodbroks saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalas i forna sagor, och är det sagdt, att hans like aldrig
någonsin funnits. Han kallades Fafnisbane, emedan han öfwerwunnit
och dödat en förfärlig drake, benämnd Fafnir, och war han så stark,
att han med sitt swärd Gram förmådde klyfwa ett smedjestäd. Han
hade med sköldmön Brynhild en dotter, kalld Åslög, som uppföddes
hos Brynhilds fosterfader Heimer. Sigurd blef omsider genom
swek dödad, och Brynhild, som ej wille öfwerlefwa honom, afhände
sig sjelf lifwet.
Då Heimer sporde dessa tidender och att Sigurds fiender sökte
utrota hela dennes ätt, förstod han granneligen, att de skulle trakta
efter att förgöra Åslög. Och alldenstund han såg sig icke kunna
förborga henne hemma i landet, lät han göra en stor harpa, som
kunde öppnas och tillslutas, gömde derinne det treåriga barnet jemte
många dyrbarheter, och wandrade dermed åstad uppåt Nordlanden.
När han kom till ensliga bygder, der ingen menniska syntes, lät
han den lilla flickan stiga ut ur harpan; och gret hon understundom,
medan hon satt der innelyckt, då spelade Heimer på harpan
så ljufligen, att barnet tystnade, ty han war mycket förfaren i
strängalek.
Efter lång färd kom han en gång till ett litet torp i Norge,
wid namn Spångarhed. Der bodde en man, som hette Åke, med
sin hustru Grima. Mannen war den dagen borta i skogen, och
qwinnan ensam hemma. Då hon frågade Heimer, hwem han wore,
sade han sig wara en stafkarl och bad om hus öfwer natten.
Grima lofwade det och gjorde upp eld i spiseln åt honom. Medan han
wärmde sig, såg hon en kostelig guldring lysa fram under hans
trasiga klädnad, och dertill blef hon warse, att en frans af något
dyrbart tyg stack ut ur harpan. När nu Heimer spisat qwällsward och
bad qwinnan wisa, hwar han skulle få sitt nattläger, sade Grima,
”att hon och hennes man plägade språka mycket med hwarandra, då
han komme hem, och blefwe det derföre föga ro att sofwa inne i
stugan”. Hon förde fördenskull Heimer ut till en lada, och der gick
han till sömns, hafwande hos sig sin harpa.
Om qwällen, då Åke kom hem ur skogen, berättade Grima
hwad som händt och rådde honom ”att döda den främmande, så
skulle de få egodelar nog för att wara wäl bergade i all sin tid”.
Åke swarade, ”att det syntes honom ett oråd att swika deras gäst”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
