Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Ragnar Lodbroks saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besegrade. Härigenom blefwo Ragnars söner så fräjdade i
Söderlanden, att icke fans der ett barn, som ej kände deras namn.
Emellertid satt konung Ragnar hemma i sitt rike. När han
hörde talas om sina söner, hurusom ingen kunde med dem jemnliknas,
waknade hos honom hågen att utföra någon bragd, som icke skulle
blifwa mindre fräjdad än sönernas bedrifter. Han lät då bygga
twå skepp, så stora, att slika aldrig förr warit timrade i
Nordlanden, och dem utrustade han med manskap från hela riket. Detta
spordes wida kring de närliggande landen, och konungarne derstädes,
som nogsamt kunde förstå att Ragnar tänkte företaga en härfärd,
höllo fördenskull wakt om sina riken, befarande att något skulle dem
påkomma. Då nu Åslög frågade, hwart konungen ärnade sig,
swarade han: ”till England”. — ”Till en sådan färd”, sade hon, ”synes
mig rådligare att hafwa flere och smärre skepp”.— ”Det är ingen
berömmelse”, genmälte Ragnar, ”att winna land med många skepp;
men att med twå intaga ett sådant land som England, det wore
ett storwerk utan like”. — ”Du wet dock”, inwände Åslög, ”huru swårt
det är att lägga till wid England, och lättare är att der löpa i
hamn med grunda långskepp än med dessa djupa skeppen. Skulle
så hända, att du lede skeppsbrott, men komme med manskapet i land,
då woren I utan tillflykt, om landets här satte eder i trångmål”.
— Men Ragnar lät ej afråda sig från sitt uppsåt, utan så snart
winden blef förlig, lagade han sig till affärd. Åslög ledsagade
honom till skeppen, och innan de skildes sade hon sig wilja löna honom
för den filfkjortel, som han tillförene hade gifwit henne, och qwad
hon sålunda:
”Dig ger jag skjortan sida;
ej blef hon sömmad samman,
men af hwitgrå håren
är hon helwäfd worden.
Ej benen dig blöda,
ej biter dig swärdsegg
i helgade skjortan,
som wardt signad åt gudar”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
