Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 48. Ragnar Lodbroks saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ragnars död.
Då Ragnar war nära England, uppstod en häftig storm, som
kastade hans båda skepp mot stranden, så att de slogos sönder. Han
och alla hans män kommo dock i land med sina wapen, och nu
började konungen att förstöra byar och borgar allestädes hwar han
drog fram.
I England rådde wid denna tid en konung, som hette Ella.
Han hade hört ett rykte om Ragnars afsegling från Danmark och
fördenskull låtit öfwer hela sitt rike uppbåda hwar man, som kunde
sköld bära och häst rida, för att wara färdig till motwärn, derest
härfärden gälde England. När han nu genom utsända kunskapare
fick weta, att fiender inbrutit i landet, tågade han dem till mötes
med en öfwermåttan stor här, men befalde sina män, att om den
främmande härföraren förspordes wara konung Ragnar, så skulle de
ej bära wapen på honom; ”ty han”, sade Ella, ”eger söner, som
aldrig skola lemna oss i fred, om han här faller”.
Ragnar hade i stället för brynja iklädt sig den skjorta, som
Åslög gifwit honom; derförutan bar han intet annat skyddswapen
än en hjelm. Och så börjades striden. Men som Ragnar hade
mycket mindre folk, dröjde det ej länge förr än en stor del deraf
stupade. Han sjelf röjde sig wäg hela dagen fram och åter genom
Ellas här, och så wäldiga woro hans hugg, att ingen mägtade stå
för dem, ej heller sköldar, brynjor och hjelmar skydda deremot. Men
honom sårade hwarken swärd eller spjut. Slutligen föll dock allt
hans folk, och han sjelf blef inklämd mellan sköldar och sålunda
tillfångatagen. Han tillspordes nu, hwem han wore, men han swarade
icke. Då sade konung Ella: ”Den kämpen skall komma i swårare
mannarön, om han ej säger oss, hwem han är; wi skola kasta
honom i en ormgård och låta honom sitta der till dess han will tala;
säger han då något, hwarutaf man kan förstå att han är Ragnar,
så skall han genast tagas dädan”. Derpå fördes Ragnar i ormgården
och satt der länge; men likasom wapnen förut ej bitit på honom,
så gjorde ormarna honom ingen skada. Nu befalde Ella, att skjortan
skulle honom afklädas, och när det war gjordt höggo ormarne
sig fast wid hans kropp. Då sade Ragnar: ”Grymta månde nu
grisarne, om de wisste hwad den gamle galten lider”. Männen, som
waktade honom, förstodo likwäl icke häraf, om han war Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0076.html
