74 (Läsebok för folkskolan. Första upplagan.)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 51. Konungen och ryttaren. - 52. Sanningskärlek.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annat än någon gång ett stycke bröd. Deraf hände under slika
resor esomoftast, att han snart befann sig helt allena.

På en dylik färd ifrån Norska gränsen till Skåne störtade
hans häst. Han lösgjorde från hästen sadel, pistoler och kappsäck,
lade dem på sina axlar och wandrade wägen framåt. Omsider fick
han se ett hus med stall, der en wacker häst stod bunden. På denne
lade han sadeln och det öfriga och satte sig upp för att rida igen.
Men i det samma kom hästens egare, en ung ryttare, utspringande
ur stugan och ropade: ”hwem har gifwit dig lof att taga min häst?”
Konungen swarade saktmodigt: ”jag behöfwer honom”. — ”Akta dig!”
skrek ryttaren, drog wärjan och rusade emot kungen. Denne
hoppade af, drog också wärjan, och de började fäkta. I detta ögonblick
anlände flere af konungens följeslagare, som ej blefwo litet häpne öfwer
ett sådant skådespel, ehuru Karl såg ganska lugn ut och blott afwärjde
stötarne. Den mest häpne blef naturligtwis ryttaren sjelf, när han
fick höra, mot hwem han dragit wärjan. Men kungen klappade
honom på axeln med de orden: ”Min gosse, du är en hurtig karl; du
fäktar bra och förtjenar ett kompani”.

52. Sanningskärlek.

Georg war en rask och liflig gosse, som aldrig wille wara
sysslolös. Derföre gladdes han hjertligt, då hans fader en dag gaf
honom en liten yxa. Han sprang ut på gården med sin skatt i
handen och pröfwade dess skarpa egg på allt, som låg i hans wäg.
Slutligen gick han in i trädgården, der han i synnerhet fäste sina
ögon på ett stort päronträd. Ifrig att bruka sin yxa, anföll han
genast trädet och högg kors och twärs i dess stam. Men då han
efter en stund tröttnade wid det owanliga arbetet, gick han åter in
till sina syskon, för att hwila sig.

Några dagar derefter kom Georgs fader i trädgården och fick
se, att hans wackra päronträd war alldeles förderfwadt. Mycket
ledsen gick han tillbaka och frågade i sträng ton, hwilken hade gjort
detta fula streck. Georg blef rädd och war ett ögonblick willrådig,
om han skulle säga sanningen. Han kände sig wäl frestad att tiga,
för att slippa bannor och aga, men strax derpå samlade han allt

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lff1u/0082.html

		Läsebok för folkskolan. Första upplagan. / 74 (1868) - Tema: Alphabet books and readers Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|