Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 50. Drabanten.
- 51. Konungen och ryttaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det samma hoppade han ned, men halkade och föll omkull.
Den tunga grinden kom i rörelse och höll just på att slå igen,
hwarwid hon oundwikligen hade skadat prinsen, emedan hon nedtill war
försedd med jerntaggar. Men hastigt störtade pojken fram och
fattade i grinden med alla sina krafter. Drottningen bleknade wid
faran, och så snart den war öfwerstånden befalde hon prinsen stiga
upp i wagnen till henne; deremot tillsade hon pojken att rida på
prinsens häst till Karlberg.
Hon satte honom sedermera i skola, och han blef med tiden,
då den unge prinsen såsom konung segrande genomtågade Polen och
Ryssland, en af hans drabanter.
2.
Denne Karl den tolftes drabant war känd för sin utomordentliga
kroppsstyrka, hwarom åtskilliga nästan fabelaktiga berättelser finnas.
Karls ryktbare motståndare, konung August i Polen, war en owanligt
stark man och roade sig stundom att skryta dermed. Då Karl
en gång besökte honom i Dresden, och de redo genom ett porthwalf,
i hwilket en stor metallring war fäst, fattade August denna ring
med ena handen och lyfte sig ur sadeln, under det han höll tygeln
med den andra. Karl winkade åt Gyntherberg; denne grep ringen
med båda händerna, omfattade hästen med benen och lyfte sålunda
både sig och honom.
En annan gång bar han bort ur det Sachsiska tyghuset en
dyrbar kanon med silfwerdrufwa, hwilket skedde till följd af ett wad
emellan de båda konungarne. Sedermera räddade han med samma
kanon sitt lif, då han för olydnad mot förman war nära att dömas
till döden. Han skyldrade nemligen med det ofantliga gewäret för
konungen, som, rörd af hans tillgifwenhet, ej kunde låta en så
wäldig kämpe dö för ett öfwerilningsfel, utan benådade honom.
*
51. Konungen och ryttaren.
Karl den tolfte färdades helst till häst och red wanligen så
fort, att sällan någon af hans officerare mägtade följa med. Tillika
war då hans plägsed att aldrig hwila på wägen och aldrig förtära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0081.html
