Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 4. Norrland
- 5. Fjellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här och der uppstiga mot himmelen. Det är odlingen, som
allt mera nalkas polen och som med eld rödjer skogen ur vägen
for plogen. Det är nybyggaren, som vandrar upp mot
ödemarkerna, i det han undantränger Lappen. Instinktlikt ger
denne rum. Allt mer och mer viker nomadfolket undan med
sina hjordar upp emot fjellen.
*
5. Fjellen.
Resande hafva liknat fjellen vid ett haf i högsta uppror,
hvars ofantliga vågor plötsligt stelnat. Täckta af is och en
bländande hvit snö, kasta de vid klart väder en glänsande;
blånad rundt omkring sig. Man ser öfver molnen i den blåa
luften fjellspetsarne, hvilka derigenom för ögat få en omätlig
höjd och, från sina glatta sidor återkastande solstrålarne,
tyckas nå sjelfva himmelen. Ännu vid midnattsstunden flamma
deras snöiga toppar af solens från synkretsen flödande
strålar, och denna så kallade isblink glänser som eld i de
nedanföre liggande dalarnes djupa skymning.
Då man längst norrut nalkas fjellen, råkar man först
gränsen, der granen upphör att växa. Hon har redan förut
antagit ett ovanligt utseende: fullsatt ända från marken med
svartaktiga qvistar, och med liksom bränd topp, ger hon ett
bedröfligt skådespel i de ödsliga skogarne. Åkerbären hafva
med det samma upphört att mogna. De sista bäfverhusen
synas vid bäckarne, gäddan och abborren försvinna ur sjöarne.
Granens växtgräns är i Lappmarkerna vid pass tre tusen
två hundra fot nedom gränsen för den eviga snön. Sedan
återstår tallskogen, men ej reslig såsom vanligt, utan med låg
stam, grofva, vidt utsträckta grenar, fordrande århundraden
för att nå äfven en medelmåttig höjd. Kärren antaga ett
högst ödsligt utseende. Sik och harr saknas i vattnen.
Blåbären komma ej väl fort. Högre går ej björnen. Kornet
har upphört att mogna; men små gårdar, hvilkas inbyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0094.html
