Så ser jag dig då här igen;
Välkommen, stork, du gamle vän!
Ditt bo en helgedom oss var,
Som än du har på taket qvar;
Och vill du öka på ditt skjul,
Jag ger dig gerna än ett hjul.

Ja, önskar du en våning till,
Tag pinnar, ris, — tag hvad du vill!
Då kunna sparfvarne också
Ett eller annat vindsrum få,
När flyende de söka hägn
För hök och korp, för storm och regn.

Välkommen hit med vår och sol,
Och än en gång, tack för i fjol!
Här blef, se’n du oss öfvergaf,
Så mörkt, så tyst som i en graf;
Men nu, se’n dig vi återfått,
Skall här bli varmt och ljust och godt.

Tag nu som utkik in ditt rum,
Och klappra du, var aldrig stum!
Vi mycket ha att språka om:
Säg först, hvarfrån du senast kom!
Du har väl på din långa färd
Sett halfva söderns sköna verld?

Du ser ej lotusblomman här,
Men äng och gärden, löf och bär.