- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
281

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Engelbrekt Engelbrektsson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då fogden af hämnd framfor ännu grymmare, — då skockade
de sig tillsammans från alla trakter, upptände af sorg och
förbittring. De äldste bland dem, mogne och förståndige män,
gingo med hvarandra till råds om medlen till sin räddning.
Omsider instämde alla i det beslut, att de icke längre skulle
tåla Jösse Erikssons tyranni. De funno, att när deras klagan
inför öfverheten icke förmådde skaffa dem rättvisa, måste
deras arm bana henne väg. Men de insågo tillika, att härtill
vore dem af nöden en myndig man, som egde vett och
mandom att kunna både råda och anföra dem.

Då bodde vid det stora Kopparberget i Dalarne en
förmögen och friboren bergsman, som erhållit en god uppfostran
samt i sin ungdom besett främmande land och hof; en redlig,
oförskräckt, rådig och vältalig man, oansenlig till växten, men
stor till hjerta och själ. Engelbrekt Engelbrektsson var hans
namn. Denne man var bland Dalallmogen allmänt känd för
stort förstånd och mycken ärlighet, så att man till honom
hade fullt förtroende. "Till denne beslöto Dalkarlarne att vända
sig. Sedan de fattat detta beslut, skickade de Jösse
Eriksson den tillsägelsen, att derest han vågade komma upp till
Dalarne, skulle det gälla hans lif; hvad de rättmätigt vore
skyldige skulle de godvilligt betala till rättvisa uppbördsmän.

Engelbrekt kände sina landsmäns förtryck, och deras
lidande gick den ädle mannen djupt till sinnes. Han beslöt
antaga sig deras sak. Hos honom så väl som hos dem
verkade den hos alla inneboende kärleken för frihet och
säkerhet samt känslan för anhörigas, vänners och landsmäns
lidande.

2.



Engelbrekt rådde först Dalkarlarne att ännu en gång söka
hägn och rättvisa af konungen. Han åtog sig att blifva deras
förespråkare, reste till Köpenhamn och frambar oförskräckt
inför thronen sina landsmäns klagomål. Han gick sjelf i
borgen för sanningen af de samma, erbjudande sig att genast
träda i fängelse och der förblifva, till dess hela saken vore
utredd; om då en enda uppgift befunnes ogrundad, skulle
konungen ega frihet att råda öfver hans lif, och han skulle
utan knot underkasta sig galge och rep. Detta frimodiga
uppförande väckte konungens uppmärksamhet; han hemsände åter
den klagande och lemnade honom en skrifvelse till Svenska
rådet med befallning, att några af dess medlemmar skulle fara
upp till Dalarne och undersöka Dalkarlarnes besvär, dock
ingen dom fälla, utan till konungen öfversända ransakningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free