Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Engelbrekt Engelbrektsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skedde. Undersökningen bekräftade till alla delar
sanningen af Dalkarlarnes klagomål, och rådet tillstyrkte
konungen att taga dem under sitt hägn och skydd till
förekommande af buller och oreda i landet. Då begaf sig
Engelbrekt åter till Köpenhamn, medförde rådets skrifvelse, androg
ytterligare sina landsmäns lidande och anhöll, att konungen
såsom landets fader skulle låta rättvisa vederfaras förtryckta
undersåtar samt ett förtjent straff öfvergå en vanfräjdad och
brottslig höfding. Men konungen vredgades öfver den djerfve
mannens täta besök och dristiga tal. Han tillsade honom att
gå bort och aldrig mera våga att träda för hans ögon.
Engelbrekt gick.
Bekymrad återkom han till Dalarne, och bedröfvelse
fylde Dalkarlarnes bröst, då de förnummo utgången af hans värf.
Men förbittringen utträngde snart hvarje annan känsla. ”Hellre
må vi dö”, ropade alla enstämmigt, ”än se eländet gå öfver
oss och våra barn”. Man ur huse, så blef deras beslut, skulle
draga ut och Engelbrekt blifva deras anförare.
Till följd af detta beslut uppbröt under Engelbrekts
anförande en mägtig skara Dalamän utan andra vapen än
armborst, pilar, yxor och spjut, men med mod och fast förtröstan
på sin sak. Tåget gick till Vesterås, der Jösse Eriksson
uppehöll sig. Öfver hela riket spreds i hast underrättelsen
om denna resning. Rådet, förskräckt deröfver, affärdade
genast några af sina medlemmar, som på vägen mötte den
samlade skaran; och med Engelbrekts tillhjelp förmåddes
Dalkarlarne att återvända till sina hem.
Jösse Eriksson förblef emellertid vid sitt länsdöme, och
emedan han sjelf ej vågade sig upp till Dalarne, sände han
ryttare och vaktknektar, hvilka med samma våld och
omensklighet som förut indrefvo skatter och pålagor. Då grepo de
förtörnade Dalkarlarne åter till vapen, gingo öfver Dalelfven
och redde sig till att i grund förstöra Vesterås slott. Dit
hastade åter några herrar af rikets råd, som för att afvända all
olycka och stilla den retade Dalallmogen ändtligen af egen
myndighet afsatte Jösse Eriksson och förordnade en annan
fogde. Dalkarlarne åtnöjde sig med denna förändring, och
återvände hem i hopp, att ett tillbörligt straff skulle öfvergå
den hatade Jösse Eriksson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
