- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
288

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Gustaf Vasa och Dalkarlarne.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

funnit hjelp, och trött efter sina förra äfventyr, lade sig
förnöjd och trygg till ro. Den trolöse Arendt åter for till sin
granne Måns Nilsson Svinhufvud på Aspeboda, underrättade
honom om allt och bad honom om hjelp, så vunne de det höga
pris, som Kristian satt på Gustafs hufvud. Men Måns
afskydde denna nedrighet, och Arendt måste fara hem igen med
oförrättadt ärende. Han körde nu förbi sin gård bort till sin
svåger, Danske fogden Brun Bengtsson på Sätra. De
samlade strax tjugu män, med hvilka de morgonen derpå drogo till
Ornäs för att gripa Gustaf; men då de kommo upp på löftet,
var han försvunnen och stod ingenstädes att finna. Han var
räddad undan det nedriga förräderiet.

Härmed hade sålunda tillgått. Arendt Perssons hustru
Barbro Stigsdotter hade fattat stor välvilja för Gustaf Vasa.
Då hon såg sin man återkomma från Måns Nilsson och köra
rakt förbi gården till fogden, förstod hon hans förräderi och
beslöt att rädda den förföljde flyktingen. Hon befalde en af
sina drängar att hemligt spänna för en släde och hålla honom
redo bakom byggningen. Derpå går hon upp i loftet, väcker
Gustaf och omtalar för honom den fara, hvari han sväfvade,
samt huru hon ville rädda honom. Hon skred strax till
verket, och som det var nio alnar ned till marken, så sänkte hon
honom sakta ned med en handduk[1]. Gustaf kastade sig i
släden, och drängen körde raskt derifrån, såsom fru Barbro
befallt honom. Det berättas, att Arendt Persson icke kunde
förlåta sin hustru denna gerning, och att han sedan aldrig mer
ville se henne för sina ögon.

3.



Dagen derpå kom Gustaf till Svärdsjö prestgård, der han
först gick till drängarne på logen, halp dem att tröska och
underrättade sig emellertid om prestens, herr Jons, tänkesätt.
Då han kunde förstå, att denne ej var Danskt sinnad,
yppade han sig för honom och emottogs väl samt hystes i tre
dagar. Äfven med honom hade Gustaf varit vän och bekant i
Upsala. Slutligen väckte han dock misstankar. Herr Jons
husqvinna öfverraskade dem en gång, då Gustaf tvättade sig.
”Hvarföre stån I så och hållen handklädet åt honom?”
frågade hon herr Jon. ”Det kommer eder intet vid”, svarade
denne; men beslöt strax att söka för Gustaf ett säkrare
gömställe, och sände honom derföre till kronoskytten eller, såsom



[1] Ännu ser man i aflägsna landsorter sådana långa handdukar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free