Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Vesterås riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen derefter samlades de på Braskens kallelse i
domkyrkan. Portarne stängdes, på det ingen främmande skulle
smyga sig in och få veta hvad de förehade. Då framkastades
den frågan, huru de skulle bete sig, då det af så många
föregående saker och sist genom nedflyttandet på gårdagens
gästabud vore klart, att konung Gustaf allvarligen stode efter
deras egendomar, magt och rättigheter. Biskoparne i Strängnäs
och Vesterås svarade härtill, att de vore väl till freds, huru
fattiga eller rika konungen dem hafva ville; ty hade de litet
att uppbära, så hade de ock litet att utgifva.
Detta eftergifvande tal misshagade högeligen biskop Brask.
”I ären galne män, derest i sådant tillstädjen”, sade han; ”vill
konung Gustaf taga något ifrån oss, så tage han det med våld,
icke med vår fria vilja och vårt samtycke; på sådant sätt
behålla vi full rätt att klaga inför den helige fadern. En hvar
tage sig väl till vara för att öfvergifva påfven! Många
konungar och furstar hafva sig i forna dagar sådant företagit, som
denne nu gör; men alla hafva de drabbats af den helige
faderns dunderslag och bannlysning, och de andlige hafva i ro
fått sitt tillbaka igen. Men falla vi ifrån påfven, som är vårt
lifs ankare och försvar, så hafva vi eld och ris på alla sidor”.
Vid detta Braskens tal togo presterna mod till sig och
biföllo hvad han sade. De förpligtade sig med dyra eder, att
ingalunda vika från påfven och ingen Luthers lära antaga, så
länge de lefde. Uppå allt detta gjordes ett stort bref, hvilket
de alla underskrefvo och beseglade. Men oaktadt detta
inbördes förbund, buro de dock så stor räddhåga för konungen,
att de nedgräfde det omtalade brefvet under en sten i
kyrkgolfvet, på det Gustaf ej skulle få någon spaning derom.
Först femton år derefter uppletades det åter och framdrogs
i ljuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
