Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Vesterås riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eder. Vi måste dagligen draga mer arbete och besvär, än I
veten eller kunnen förstå, både i inländska och utländska mål,
för det vi skole hetas vara eder konung och edert hufvud.
Likväl viljen I nu sätta öfver oss både munkar och prester
och alla påfvens kreatur. Med få ord sagdt, alla velen I döma
och mästra oss, ändock vi äre korade till eder konung och
herre. Men hvem kan på slikt sätt vara eder konung? Vi
tro icke, att den värste i helvetet skall vilja det, än mindre
någon menniska. Derföre mågen I det veta, att vi säge oss
alldeles utaf med att vara eder konung; I mågen dertill kora
och välja den eder godt synes. Kunden I få någon, den der
i all måtto vore eder alla och alltid till behag, såge vi det
gerna. Dock skolen I vara betänkte på att lösa oss här
redeliga ut och betala oss vårt fäderne och möderne arf, det vi
hafve kostat på riket. Då detta är skedt, så lofve vi eder,
att vi vilje draga vår kos af riket och aldrig någon tid komma
här in igen”.
Vid dessa ord brusto tårarne fram i konungens ögon.
Han steg ned från sin thron, gick hastigt ut ur salen och
derifrån upp på slottet, följd af sina drabanter och närmaste
vänner.
Häpnad och förskräckelse slogo ständerna vid detta
konungens tilltal. Ingen i den bestörta församlingen vågade höja
sin röst. En hvar gick hem till sig: de flesta fulla af oro
och bekymmer, några andra åter af glädje och hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
