Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 25. Konung Gustaf Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tadlades såsom den der förblandade soldatens åliggande med
fältherrens. Det var dock hans öfvertygelse, att en anförare
icke kan af sina soldater fordra mera mod, än han sjelf
visar. Fruktan var också en för Gustaf alldeles främmande
känsla. Då man varnade honom, svarade han skämtande:
”Ännu har ingen konung fallit för en kanonkula”; eller
allvarsamt tilläggande: ”Förtröstan på Gud är den bästa
försigtigheten”; eller ock: ”Hvilken död vore för en konung
skönare än att falla för sitt folk och sin rättvisa sak?” Att
räkna alla hans under fälttågen genomgångna lifsfaror är
nästan ogörligt: nio stora ärr, utom dem han erhöll på
dödsdagen, buro vittne derom. Trenne gånger hade han varit i
sjönöd, nemligen vid Vittsjö, Demmin och på Bråviken, vid
hvilket sistnämnda tillfälle hästen förlorades och konungen
sjelf med möda kunde rädda sitt lif.
4.
Få personer hafva åtnjutit så stort och utmärkt anseende
som Gustaf Adolf, äfven bland sina fiender. ”Han är
verldens störste konung”, sade påfven. Katholikerna talade med
beundran om hans många dygder, hans krigstukt, hans
rättvisa, hans sedlighet, hans nit och oskrymtade gudsfruktan.
Knappt en enda smädeskrift syntes mot denne deras
dödsfiende. Ända till Europas aflägsnaste nejder, till halfvilda
furstar och folk trängde sig hans rykte och namn. Turkiet
sökte hans vänskap; Tartarerna skickade lyckönskande
sändebud, och Moskovitiske storfursten visste icke, huru han skulle
uttrycka sin tillgifvenhet, sin beundran.
Detta af främlingar, till och med fiender. Af sina egna
var han dyrkad. I Svenska hären fans en stor skara
Engelsmän och ännu flere Skottar, hvilka just vid denna tiden voro
som mest lifvade af hat mot påfvedömet och en svärmande
kärlek för de protestantiska lärorna. Kort före slaget vid Lützen
hade de flesta Skotska regementena blifvit qvarlemnade i
Schwaben och derigenom hindrade att deltaga i nämnda slag.
Särdeles rörande är att läsa deras klagan, att dem icke
förunnades i döden följa sin in i döden älskade konung Gustavus.
Lika, om ej ännu mera tillbedd var han af de protestantiska
Tyskarne, hvilka af honom befriades från både verldsligt och
andligt slafveri och genom århundraden bibehållit hans namn
i välsignadt minne.
Svenskarne älskade och vördade honom såsom sin må
hända störste konung, endast att jemföra med den store och
älskade farfadern. Axel Oxenstjerna satte honom högst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0325.html
