Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 26. Slaget vid Breitenfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid hade också Saxarne på sin sida kommit öfver
Loberbäcken och utbredde sig öfver fältet. Snart voro härarne ordnade,
och en betydelsefull tystnad uppstod. Då red konungen till midten
af slagordningen, stadnade der, aftog med ena handen sin hatt ock
sänkte med den andra värjan mot jorden. Ovilkorligt följdes
denna rörelse af alla de kringstående. Och konungen höjde sin starka
stämma, så att hon hördes nästan öfver hela hären, och bad
sålunda: ”Allgode Gud, som bär seger och nederlag i din hand! Vänd
ditt huldrika ansigte till oss, dine tjenare! Från fjerran land och
lugna boningar hafva vi kommit hit för att strida för frihet, for
sanning, för ditt evangelium. Gif oss seger för ditt heliga namns skull!
Amen.” En hög känsla af mod och förtröstan spred sig vid dessa
ord genom hvarje bröst. En hvar var redo att för den heliga
saken segra eller dö, och med dessa känslor var segern ej tvifvelaktig.
Emellertid skickade konungen efter gammalt bruk en
trumpetare att utmana sin motståndare och hans här till den blifvande
striden. Tilly svarade: ”Jag för min del har aldrig undvikit denna
strid, och konungen vet ganska väl, hvar jag är att finna”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
