Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 41. Karl von Linné. - 42. Slaget vid Svensksund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag häpnade af vördnad och beundran”. Hans valspråk, som
han bokstafligen alltid hade för ögonen, inristadt ofvanför sin
dörr, lydde så: ”Lef rättrådig, Gud ser dig”. Är det
underligt, om en sådan man vinner sin samtids beundran och
kärlek?
Hundra år äro snart förflutna, sedan Gustaf den tredje
inför rikets ständer klagade öfver den oersättliga förlust, som
Sverige genom Linnés bortgång lidit, och mycket har sedan
dess förändrats. Men det, som ej förändrats, är den beundran,
som af hela den bildade verlden egnas Sveriges störste
vetenskapsman, Karl von Linné. Årligen fira naturens vänner i
vidt skilda land årsdagen af hans födelse, och otålige äro de,
som med ödmjukt sinne stadnat vid hans graf i Upsala
domkyrka eller inträdt i hans enkla boning på Hammarby[1], nu
tyst och undangömd, men för hundra år sedan det ställe,
hvarifrån vetenskapens sol klart strålade öfver hela jorden.
I våra barrskogars djupaste skugga döljer sig en liten
växt, som från en krypande stjelk höjer sina ljusröda,
klocklika blommor. Kär för alla är denna blomma, Linnæa borealis,ty hon bär Linnés namn. Ständigt friska och grönskande äro
hennes blad, enkla och anspråkslösa hennes blommor, men
dock tjusar hon alla och fyller den omgifvande nejden vidt
och bredt med en mild vällukt. Häri kunde man se en bild
af Linné sjelf och hans ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
