Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 5. Gudbrandsdalen.
- 6. Lofotens öar och torsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af sädesslagen förekomma i Gudbrandsdalen förnämligast korn
och hafre. Råg ser man endast på få ställen och än mera sällan
hvete. Trädgårdsodlingen tyckes i dessa trakter ej hafva synnerlig
framgång. Ännu upptäckes dock en eller annan liten plantering af
körsbärsträd och vinbärsbuskar; men de se små och förtvinande ut,
och man märker väl, att de här lefva ett tynande lif.
*
6. Lofotens öar och torsken.
Torsken, som hos oss förekommer på åtskilliga sätt beredd,
finnes i mängd på Norges nordkust i trakten af Lofotens öar. Hans
fångande är förenadt både med mödor och faror. Mellan ebb- och
flodtiden är hafvet lugnare, och då ser man detta vimla af
fiskarebåtar; men det är då äfven nödvändigt att skynda sig, innan den
vilda Malströmmen åter börjar arbeta på att uppsluka båten med
besättning och allt.
Lofotens öar erbjuda en vild och ödslig anblick: nakna klippor
stiga mot himmelen, och endast här och der mötes ögat af en liten
grön fläck. Dit drager tidigt på året, under det vinterskymningen
ännu ligger öfver nejden, nästan hela Nordlandens och Finmarkens
befolkning.
Hela kusten är täckt med små hyddor, som qvarstå från det
ena året till det andra. I dessa uppehålla sig fiskarena, när de icke
äro ute på hafvet. Dessa bostäder hafva ett bedröfligt utseende.
Deras trånga öch mörka inre, dit ljuset tränger endast genom en
liten fönsterglugg, är i och för sig föga inbjudande; men då
fisktiden kommer, och detta trånga rum fylles af kistor och bäddar, som
stå i dubbla rader med blott en helt smal gång emellan sig, och,
bland hvilka en hop menniskor äro sammanpackade, ökas bostadens
otrefnad genom hopad smuts och en qväfvande, osund luft till den
grad, att det svårligen torde gifvas en otrefligare boning.
Men för Nordlandens fiskare har lifvet i dessa hyddor ett eget
behag; med saknad lemnar han dem och emotser med längtan den
tid, då han åter skall få återvända.
I februari och mars ankomma fiskarena med sina båtar och
börja utlägga sina stora, med långa krokar försedda kablar eller
linor. Så länge torsken leker, nappar han svårligen på något bete.
Han tyckes då icke känna någon hunger. Men då lektiden väl är
förbi, då vaknar hungern, och han nappar villigt på hvad slags bete
som helst.
De fiskar, som man icke äter färska på stället der de blifvit
fångade, utan som äro bestämda att sändas till främmande land,
erhålla efter de olika sätt, på hvilka de behandlas, olika namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0403.html
