Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 5. Gudbrandsdalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Gudbrandsdalen.
Så snart man lemnat höjderna vid Lillehammer, befinner man
sig vid den södra ingången till Gudbrandsdalen. Denna utgör en
sträcka af flere mil och är till största delen genomskuren af Lougen,
som på hans botten i rastlös fart rullar sina friska vågor. Dalen
bildas af två nästan jemnsides med hvarandra löpande fjellsträckor,
hvilka blott på några få ställen afbrytas för att lemna rum för en
och annan framträngande sidodal. Hvad som för den med
fjellnaturen obekante främlingen gör denna belägenhet så öfverraskande, är
fjellåsarnes höjd, som ofta stiger till ett eller två tusen fot, och
hvilkas öfversta kammar stundom ligga öfver trädgränsen och äfven
under sommaren här och der täckas af snö.
På dalens botten ligga å ömse sidor om elfven fruktbara
tegar, ofta vattnade af de från fjellens sidor nedrusande snöbäckarne,
hvilka man genom rännor leder i alla rigtningar ut öfver fälten. Så
långt upp på fjellsluttningarna som skogen räcker, finner man trefliga’
menniskoboningar, omgifna af täcka ängar. Sädesåkrarne trifvas dock
bäst på dalens botten, der skörden mognar under inflytande af
dagarnes starka värme och nätternas ymniga dagg.
Öfver landskapet hvälfver sig under sommarmånaderna en hög
och blå himmel. Luften är till förvåning genomskinlig och klar.
Ofta tror man, innan man hinner vänja sig vid detta förhållande, att
ställen, som ligga på mils afstånd, äro belägna helt nära. Så
förefaller ock afståndet ifrån dalens djupare delar till fjellens toppar vida
mindre, än det verkligen är. För den ovane vandraren ser det ofta
ut, som skulle han på en kort stund kunna klättra dit upp, ehuru
dertill i sjelfva verket fordras flere timmar; och hans första försök
att ”stiga till fjells” lär honom att äfven i detta hänseende icke
döma efter skenet.
Den resande förvånas att här, vid en polhöjd af tjugu till trettio
mil norr om Kristiania, under sommaren ofta besväras af en nästan
tropisk hetta. Det oaktadt glänsa snömassor här och der i fjerran
från fjellens toppar. Denna häftiga och ihållande värme har den för
de nordliga trakterna egna verkan, att säden, som annars i ett
sydligare läge behöfver sexton till aderton veckor för att utvecklas och
mogna, här vanligen behöfver blott tio till tolf. Dessa dalar äro att
betrakta såsom naturliga drifhus, der under den korta sommaren
värmen utvecklar sig genom solstrålarnes återstudsning ifrån fjellens
sidor. Man besinne härvid, att i dessa trakter solen blott två eller
tre timmar gömmer sig under synkretsen för att å nyo uppträda med
hela sin lifgifvande värme. Hon bidrager således äfven under natten
i ej ringa grad till växternas utveckling. Under den öfriga delen af
året tager det nordliga läget ut sin fulla rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0402.html
