Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 10. Svanen
- 11. Island.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10. Svanen
Svanen hörer till simfoglarne. Honan är nästan alldeles lik
hanen, ehuru något mindre. Ungarne få ej sin hvita drägt förr än i
tredje året. Fjäderklädnaden, som är mycket tät och dunrik,
ömsas ej mer än en gång om året; men ruggningen är långsam.
Egentligen äro svanarne ej flyttfoglar; de draga sig blott undan för isen.
De vistas merendels alla årstider i stora flockar utanför hafskusterna,
undantagandes häcktiden, då de parvis besöka insjöar, mossar och
andra vatten. De träffas då stundom långt ifrån hafvet.
Då svanarne simma, utspänna de vingarne; stundom uppställa
de dem som segel. Då de hvila sig, sträcka de ut den ena foten
och lägga honom på ryggen. De dyka aldrig djupt; men de ställa
sig ofta, liksom ankorna, i grundare vatten med stjerten uppåt, så
att de med den långa halsen nå bottnen. De flyga upp med
svårighet; men sedan de höjt sig i luften, flyga de uthållande och högt.
De simma förträffligt, men gå dåligt. De lefva af växter, stundom
äfven af grodor.
Höst och vår, då sångsvanar eller vilda svanar i största mängd
träffas utanför de nordiska kusterna, hör man ej sällan deras ljufligt
klingande, lätt igenkänliga sång. Han består väl egentligen blott af ett
tvåtonigt läte; men när han höres i en ren, klar luft under en af
vinterns första kyliga dagar eller under en vårdag, är han mycket skön,
i synnerhet då man, hvilket ofta händer, på en gång får höra sången
utförd af flere svanar af olika ålder, hvilkas röster således stämma i
olika toner. Hörd ifrån fjerran förekommer denna sång såsom vackra
toner ur jägarhornet. Då man under senhösten börjar höra
svanesången, väntar man snar och sträng vinter; och då han på
senvintern höres, bebådar han vårens säkra ankomst.
*
11. Island.
Högt i Atlantiska hafvet ungefär åttio Svenska mil från
Trondhjem, ej fullt tjugu från Grönland, ligger Island.
Ön är uppfyld af stora berg, som i synnerhet sträcka sig ifrån
öster till vester och göra det mellersta landet obeboeligt. Is täcker
deras toppar, eld rasar i deras inre. Mot hafvet i dalar och
sluttningar, som gifva frodigt bete, har Isländaren sin enstaka boning.
Skog finnes icke, endast smärre björkar här och der; och att de
skogar, som omtalats i äldre tider, ej frambragt träd, nog stora till
fullkomligt byggnadsvirke, synes deraf, att redan öns förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0406.html
