Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Island.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bebyggare ofta hemtade hustimmer ifrån Norge. Säd mognar svårligen,
hvarföre åkerbruk föga varit idkadt och blott på försök; ty dertill
inskränka sig äfven alla de spår af jordbruk, som man funnit ifrån
forna tider. Näringsfång gifva boskapsskötseln, fisket och sjöfoglarne,
som i otrolig mängd besöka kusterna.
Somrarne äro ej besvärande varma; vintrarne, under hvilka
hästen och fåret gå ute, mindre kalla, än man af det nordliga läget
skulle vänta, så vida ej kölden ökas af drifisen. Ty så snart denna
kommer i ovanlig mängd, då han i synnerhet på Islands norra och
ödsliga sidor täcker alla kuster, fyller alla vikar, så långt man kan
se till hafs, och någon gång ligger sommaren öfver, är luften
ständigt kall och töcknig. Det fryser och snöar då äfven midt i
sommaren; gräset kan ej växa; boskapen lider och fäller håren;
menniskorna få utslagssjukdomar, hvita björnar från Grönland, farliga
gäster, komma med isen och följa honom bort. För öfrigt medför han
en mängd driftimmer, hvaribland Amerikanska och Sibiriska träd
igenkännas.
Ingen fläck på jorden visar så många verkningar af underjordisk
eld. I ofantliga sträckningar har sten-ån — så kallar Isländaren den
ur de eldsprutande bergens smältugn sig hvälfvande lavaströmmen —
öfvergjutit landet. Sjudande källor kasta vattenstrålar till öfver
hundra fots höjd; skyhöga pelare af heta ångor stiga upp ur grundens
hål och remnor. Af det stora antalet vulkaner voro nio under
loppet af sista århundradet i rörelse. De synas stå i gemenskap både
med hvarandra och med hafvet; kasta än eld, än vatten, stundom
båda ömsevis; och då de flesta vulkanerna tillika äro af evig is
höljda, så förenar sig under utbrotten merendels vattenflodens
förstörelse med eldströmmens.
Så bor Isländaren midt ibland naturens förskräckelser, och
likväl säger ett inhemskt ordspråk: ”Island är det bästa land, på
hvilket solen skiner”. Så mycket han älskar sitt land, så tillgifven är
han gamla seder. I vetgirighet, i kunskaper, i omsorgen för sina
barns undervisning öfverträffar han vida mängden i många andra af
naturen lyckligare begåfvade land. Hans språk, utbildadt och
stadgadt genom en egen litteratur, tidigare rik på inhemska alster än
någon annan i Europa, är ännu nästan alldeles det samma, som
fordom i Skandinavien talades, på hvilket Snorre Sturleson skref. Och
läsning af de gamla sagorna, ofta ur vackra, af bonden sjelf gjorda
afskrifter, är under den långa vinterqvällen hans och hans hushålls
käraste ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
