Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Saarijärvi socken i Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rymmet större, är det pörte han bebor. Dess inre erbjuder
främlingen en öfverraskande tafla. Väggar och golf, sammanfogade af
oformliga furustockar och plankor, äro kolsvarta, de förre af rök, de
senare af allt hvad i åratal förgäfves väntat en skurning. Taket
synes sällan: det är gömdt ofvan om ett rökmoln, som likt en
svartgrå pell hänger sju eller åtta fot i höjden och öfverskyggar, utan
att besvära. Då och då genombrytes detta töcken af en solstråle,
som dagen skickar genom det vida rökfånget i taket; och ibland,
ehuru sällan, blickar äfven en stjerna in. Fönster finnas ej, endast
gluggar, som efter behof öppnas och tillslutas.
För att rätt fatta egenheten af detta boningsrum, bör man se
det en vinterafton. Spiseln, rummets helgedom, står då i sin fulla
glans. En ofantlig brasa af grof tallved blossar vid ugnen och
kastar ett bländande sken kring stugan, som ytterligare upplyses af
pertbloss, än stuckna i väggarna, än uppburna af egna klykor på
golfvet. I detta skimmer rör sig eller hvilar oftast en stor
menniskoskara. Qvinnorna sitta vid sina rockar eller syssla med degtråg och
gryta; männen göra korgar, slädar, skidor och dylikt; tiggare och
inhysingar sträcka sig för elden, och pertklyfningen skötes af
någon gammal gubbe, som med lugn händighet delar de tunna spjelarne
i ännu tunnare skifvor. Barnskaran har då vanligen krupit upp på
muren, der hon i all samdrägt lefver och skriker i kapp med
syrsorna; vid den långa hon nära dörren fröjdar sig gårdens häst åt
hackelsen, värmen och sällskapet, medan tuppen, om han ej ännu
satt sig upp till ro i kretsen af sin familj, gör visiter hos sina
gynnare i hvarje vrå af rummet och är öfverallt hemmastadd. Sådant
visar sig med mer eller mindre afvikelse ett Finskt pörte om
vinterqvällen.
Tror någon all trefnad vara bannlyst ur en sådan boning, så
misstager han sig: icke blott infödingen, utan ock den under helt
andra förhållanden uppvuxne kan finna sig väl i henne. Luften i
pörtet är genom den ständiga eldningen och det alltid underhållna
draget frisk och ren, och all orenlighet aflägsnas med sorgfällighet
och ordning. Till och med det svarta golfvet upphör att synas
smutsigt, då man tycker sig stå på mull, icke på nedsudlade bräder.
Öfver all beskrifning är den fattigdom, som råder ibland folket
i Saarijärvi. Jordbruket har i frostnatten en svår fiende. Många
hemman äro årligen så utblottade, att de icke kunna få sina tegar
besådda. Åbon, då han svultit året om, skyndar på hösten att skära
sin åker, innan kärnan hunnit sin utbildning och mognad.
Boskapen, som om sommaren vadar i gräs vid skogsbäckarnes stränder
och i dälderna mellan moar och berg, tuggar om vintern halm, och
en halm, som ej sällan är forslad ifrån orter på åtta, tio, ja sexton
mils afstånd. Ofta måste kreaturen i månader uthärda med ännu
otjenligare föda. Den ringa och svaga mjölk, de vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
