Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 22. Schweiz.
- 23. Gemmi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22. Schweiz.
Skön är du, ädla mor till frie söner,
Du Sveas sydligare systerland!
Ett diadem af is din panna kröner,
Och vårens blommor bär du i din hand.
På dina vinberg och i dina dalar
Ha hjeltar bott: nu bor der stilla frid;
Men alpens eko än högtidligt talar
Om Wilhelm Tell och Arnold Winkelried. |
*
23. Gemmi
Gemmi kallas det höga berg, som utgör gränsen emellan
Ober-Wallis och Berner Oberland. Vägen öfver det samma är erkänd
såsom den på en gång vildaste och besynnerligaste i hela Schweiz.
Du vet, att han skall gå uppåt, men blickar ändå ovilkorligt tjugu
alnar ifrån klippan till höger och venster utåt de vid synkretsen
försvinnande bergskedjorna; du kan ej föreställa dig, att det är uppför
den sju tusen fot höga, nästan lodräta klippväggen, som du skall
färdas, och dock är det så.
Innan vi hunno fram till foten, började vägvisaren omtala, huru
de på sidorna och framför oss liggande oerhörda klippblocken tid
efter annan nedfallit, visande med handen upp emot de
öfverhängande klipporna, hvarest de suttit.
Han berättade äfven, att ungefär tvenne månader förut ett
sällskap af fyra personer blifvit krossadt, just der vi nu befunno oss,
af ett nedrasadt klippstycke. Äfven underrättade han mig, den
tjenstaktige mannen, att efter regn vägen är farligare än annars. En
halftimme förut hade det hällregnat, och till råga på allt sprängdes i
bergen midt emot; det dånande genljudet upprepades från berg till berg,
från dal till dal.
Vägen är uthuggen i klippan till stundom öfver en alns bredd;
han går uppåt i zigzag, så att man ej blir varse hvarken den man
lägger till rygga eller den som återstår. På yttre sidan är en
alnshög stenmur af samma stenart som berget, och det är af denna
orsak man vid klippans fot ej kan upptäcka någon väg förr, än man
sätter foten på den samma. Min vägvisare, gående sakta förut,
ledde mulåsnan efter sig vid betslet, jag slöt tåget — så börjades
uppfärden.
Vi hade hunnit halfva vägen och befunno oss just vid ett ställe,
der de nakna, gråa klipporna på ett ohyggligt sätt hänga öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0425.html
