Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Greklands frihetsstrid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medelhafvet och Indiska oceanen. Flottan, som var samlad vid kusten,
utgjordes af tolf hundra stridsfartyg. Och mot denna magt skulle
nu Grekerna kämpa. En hand full män ville hejda dessa millioners
framfärd.
Men dessa tallösa skaror voro slafvar, hvilka med våld drefvos
till striden, och hvilka ej rätt visste, hvarföre de fördes så långt
bort från sina hem. Grekerna åter voro frie män, hvilka skyndade
till striden för att värna sin frihet och sina hem. Denna olikhet i
sinnelag utplånade ojemnheten i antal.
Långsamt kom Persernas magt anryckande och nådde, utan att
möta något motstånd, Thermopylernas trånga pass, som leder in i
hjertat af Grekland. Här, der hafvet å ena sidan och den branta
bergssträckan Oeta å den andra lemna blott en smal stig emellan sig,
stod Spartanernas konung Leonidas med tre hundra Spartaner och
några bundsförvandter. Xerxes log, när han hörde, att denna lilla
hop ämnade uppehålla hans millioner, och att Spartanerna prydde
sig till striden liksom till en högtid. Han sände till Leonidas ett
bud med befallning, att Spartanerna genast skulle utlemna sina
vapen. ”Kom och tag dem!” lydde svaret. Och när man lät
Grekerna veta, att fienderna voro så många, att deras pilar skulle
förmörka solen, genmälte en Spartan: ”Så mycket bättre; vi få då strida
i skuggan”.
Xerxes lät sina Asiater rycka fram emot passet. Der stodo
Grekerna tätt slutne, man vid man; med venstra handen höllo de
sina sköldar, en mur af metall, emot hvilken barbarernas pilar
studsade tillbaka; med högra handen sträckte de framför sig en skog af
långa lansar. Skara efter skara rusade fram och sökte genombryta
lansskogen; men den ena efter den andra kastades tillbaka öfver
högar af lik. Xerxes befalde nu de tappraste i sin här, de så
kallade odödlige, att rycka fram. Äfven de nedgjordes. Ingen Perser
djerfdes längre våga ett anfall. Stundom begagnade Spartanerna en
krigslist och flydde; de Persiske ryttarne jagade efter dem; men i en
hast vände sig de tappre om och stucko ned både ryttare och häst.
Xerxes sprang ofta upp ifrån sin thron, när han såg sina bästa
krigare falla; han vredgades, han rasade och lät med gissel piska sina
skaror till anfall emot passet, der deras säkra graf var beredd.
Redan här skulle må hända hela Persiska magten hafva blifvit bruten
genom en hand full tappre Grekers hjeltemod, så framt det icke
funnits en förrädare, som visat de Persiske fältherrarne en hemlig stig
öfver berget.
Nu voro de tappre invigde åt döden. Spartanerna föllo ock
till siste man, så när som på en. De fallnes ära blef odödlig i
Grekernas minne.
Efter detta slag var vägen öppen för den Persiska hären, och
utan motstånd trängde han ned emot Grekland. Det såg ut, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
