Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 11. Luther på riksdagen i Worms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han lät utanför stadsporten i Wittenberg antända en stor eld och
deri brände påfvens bulla. Nu först kände han sig rätt fri, bunden
allena genom evangelium och skild ifrån den Romerska kyrkan för
alltid.
2.
Följande året hade kejsar Karl den femte utskrifvit en riksdag till
staden Worms. Luther kallades dit för att försvara sig inför kejsaren
och riksständerna. Kurfursten Fredrik i Saxen utverkade åt honom
ett lejdebref af kejsaren, och på det intet ondt måtte vederfaras
honom, anstäldes hos honom en kejserlig härold.
Den 4 april 1521 begaf sig doktor Martin i Guds namn på
väg. Hans fiender sökte afhålla honom derifrån, men han reste lugnt
och frimodigt framåt. Då uttänkte de andra anslag. De påfliga
sändebuden yttrade offentligen, att man ej behöfde hålla den lejd,
som man gifvit en kättare, och deras förslag behagade ej illa några
bland furstarne. Luther varnades, men lät icke afskräcka sig från
den tilltänkta resan.
Den 16 april drog han in i Worms på en öppen vagn under
stort tillopp af folk och ledsagad af många ädlingar. Anda in på
natten besökte honom andlige och verldslige herrar i hans boning.
Äfven den unge landtgrefven Filip af Hessen kom till honom, räckte
honom handen och sade: ”Har ni rätt, herr doktor, så hjelpe eder
Gud!” Hans fiender åter manade kejsaren enträget, att han ej skulle
hålla den gifna lejden, utan låta afrätta den förstockade affällingen.
Men kejsaren svarade: ”Hvad man lofvat, skall man hålla”.
Onsdagen den 17 april skulle han framträda inför det
kejserliga majestätet och rikets ständer. Den kejserlige härolden följde
honom och förde honom genom hemliga gångar till rådhuset för att
undvika den sammanströmmande folkmängden på gatorna. Månge
hade till och med stigit upp på taken för att få se den modige
munken.
Då han nu stod inför kejsare, furstar och ständer, erinrades han,
att han ej skulle tala utan att han tillfrågades. Derpå frågade
honom den kejserlige härolden, om han erkände, att de böcker, som
nu visades honom, vore hans egna, och om han ville återkalla de
läror han i dem förkunnat. Innan Luther svarade, utropade doktor
Schurff, som af kurfursten var skickad till hans biträde, med hög
röst: ”Man läse böckernas titlar!” Så snart detta skett, svarade
Luther kort på Latin och Tyska, att han erkände de böcker, som
voro der, för sina egna: detta ville han aldrig förneka. Men hvad
anginge den frågan, om han ville återkalla eller stå fast vid hvad
han lärt, så anhöll han, att, emedan det vore förmätet att obetänkt
yttra sig i en sak, som rörde tro och salighet, en dags betänketid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0482.html
