Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Det trettioåriga kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
männen föllo dock på en sophög, så att de ej skadade sig. Böhmarne
tillsatte nu en ny styrelse och rustade en här. Emellertid dog
Matthias och efterträddes i kejsarvärdigheten af den unge ärkehertig
Ferdinand, som i sina arfland redan förut hade förföljt
protestantismen. Före Matthias’ död hade Böhmarne erkänt Ferdinand såsom
sin blifvande konung, men nu beslöto de att välja en annan.
Valet föll på den unge kurfursten Fredrik i Pfalz, som äfven kom till
Böhmen och kröntes i Prag.
Men Böhmarne hade ingen framgång i dessa sina djerfva
företag. En kejserlig här ryckte in i Böhmen, Fredrik besegrades
fullkomligt och flydde. Böhmen kufvades, all protestantisk gudstjenst
förbjöds, och alla, som ej utvandrade, måste förneka sin tro.
Derföre öfvergåfvo trettio tusen familjer landet.
Förgäfves uppträdde andre protestanter och åtogo sig saken;
förgäfves kom äfven den Danske konungen Kristian den fjerde de
Tyska protestanterna till hjelp. Katholska förbundets fältherre Tilly
och kejsarens fältherre Wallenstein besegrade alla motståndare, och
efter tio års förlopp var kejsar Ferdinand herre öfver hela Tyskland.
Då utgaf han en befallning, enligt hvilken alla kyrkogods, som
protestanterna besutto, skulle återlemnas till katholska kyrkan. Och när
man kände Ferdinand, kunde man med skäl frukta, att han efter
dylika framgångar ej skulle sluta förr, än han hade utrotat hvarje
spår af den evangeliska läran i Tyskland. Stora härar stodo beredda
att fullgöra allt hvad kejsaren ville, och många trakter i Tyskland
voro redan förskräckligt ödelagda.
Då kom Sveriges konung Gustaf Adolf öfver till Tyskland i
spetsen för en fåtalig, men tapper krigshär. Genom honom
återfördes segern till protestanternas sida. Den ädle konungen stupade
midt under sitt segerlopp i striden för sin tro, men Svenskarne
fortsatte äfven efter den store konungens död kriget och tillkämpade sig
flere härliga segrar.
Ändtligen slöt kejsaren år 1648 i de Vestfaliska städerna
Osnabrück och Münster en länge efterlängtad fred med Sverige,
äfvensom med Fransmännen, hvilka de sista åren förenat sin härsmagt
med Svenskarnes. Frankrike erhöll i freden det vackra Elsas, Sverige
stora landsträckor i norra Tyskland, och protestanterna i Tyskland,
Holland och Schweiz fingo rätt till fri utöfning af sin religion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
