Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 13. Oliver Cromwell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13. Oliver Cromwell.
1.
Under det att Tyskland sönderslets af det trettioåriga kriget,
skakades England af svåra inhemska strider, hvilka jemväl
underblåstes af kyrklig oenighet.
Skottland, som vid sjuttonde århundradets början förenades med
England under samme konung, hade redan långt förut omfattat den
af Schweiziske reformatorn Calvin framstälda så kallade reformerta
trosbekännelsen; det hade äfven tillkämpat sig en friare
kyrkoförfattning och försvarade denna med stor ihärdighet. Denna
kyrkoordning kallades den presbyterianska, emedan församlingarna styrdes
af sina äldste, hvilka gemensamt rådplägade och fattade beslut. I
Irland åter bibehöll den påfliga kyrkan fortfarande öfverväldet.
I England herskade den biskopliga kyrkan, som väl hade skilt
sig ifrån beroendet af påfven i Rom och omfattat en renad lära, men
som dock bibehållit mycket af de gamla yttre inrättningarna och
kyrkobruken, hvilka för de ifrigare protestanterna syntes såsom en
styggelse. Äfven i England anslöto sig väl månge till de
strängare åsigter i religionen, som hyllades i Skottland; men desse, de
så kallade puritanerna, förföljdes grymt af det herskande partiet och
drefvos derigenom till svärmeri och bitterhet emot den bestående
ordningen. För att undgå fängelse, plågor och död flydde månge
dels till Amerika, der de upprättade nybyggen, som snart blefvo stora
och blomstrande, dels till Europas fasta land. Bland puritanerna
uppkom ett parti, som kallades independenterna, eller de oberoende,
emedan de ej blott såsom de andre ogillade den verldsliga magtens
inflytande på kyrkoärenden, utan äfven förkastade all gemensam
kyrkostyrelse och ville, att hvarje församling skulle, oberoende af alla
andra, styra och leda sig sjelf.
Vid den tiden satt Karl den förste af Stuartska huset på
Englands thron; och under hans styrelse utbröt slutligen den länge
förberedda striden om de borgerliga och kyrkliga tvisteämnena.
Konungen, som var vankelmodig och saknade tillräcklig kraft för så svåra
tider, handlade godtyckligt och understundom våldsamt emot sina
undersåtar. Då parlamentet (riksdagen) ville försvara sina lagliga
rättigheter, upplöste han det och försökte att styra utan att rådfråga
folkets ombud. Äfven införde han en ny ordning för gudstjensten
och ville tvinga alla sina undersåtar att antaga den i England
rådande kyrkostyrelsen. Skottarne reste sig nu och bildade ett
väpnadt förbund för sin tros försvar. Konung Karl, som saknade
medel att bekämpa detta uppror, nödgades då att i England åter
sammankalla sitt parlament; men knappt hade detta trädt tillsammans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0486.html
