Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att luften i glaset får mindre rymd. Släpper man sakta efter,
medan glaset är under vattnet, men aktar det tillika för att
hvälfva om, så sjunker det icke, utan flyter tvärtom upp ett
godt stycke öfver vattnet. Derunder återtager luften i det
närmaste sin förra rymd, så att hon nästan fyller hela glaset.
Inga tecken till dessa företeelser visa sig, om det är hål i
glasets botten, eller om luften på annat sätt kan slippa ut.
Deremot ser man öfverallt, hvarest luften är väl inspärrad,
t. ex. i blåsor, pumpar och sprutor, att hon med en viss kraft
sträfvar emot, om man försöker sammantrycka henne. Denna
kraft är i sjelfva verket alldeles den samma som den, med
hvilken vi dagligen få göra bekantskap hos andra kroppar,
och hvilken vi vanligen kalla fjederkraft eller spänstighet.
De lärde hafva utrönt, att denna kraft hos luften kan
blifva huru stor som helst, alldenstund hon alltid är lika stor
som den kraft, hvarmed luften sammanpressas. Men ju större
kraften är, till desto mindre rymd pressas den inspärrade
luften tillsammans. Derföre kan man säga, att ju mera luften är
hopträngd eller tät, desto större spänstighet eller fjederkraft
har hon. Om man tvärtom minskar den kraft, som pressar
på en instängd luft, så vidgar sig luften; men hon blir då
naturligtvis tunnare och hennes fjederkraft minskas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
