Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Vestergötland hade ångbåtsresande en dag för ett par år
sedan tillfälle att se ett par bränvinspannor, som råkat ut för
detta missöde: genom att pannorna varit stängda, då ångan i
dem svalnade, hade luftförtunningen i dem uppstått.
Olyckan hade således inträffat derföre, att man ej tagit luftens
verkan i beräkning.
Brukbara skjutgevär finnas, hvilka man laddar med
sammanpressad luft i stället för med krut. Barn pläga ock ofta
leka med små, mycket enkla luftbössor. Dessa kunna tjena
som exempel på huru luften verkar, om hon inspärras och
sammanpressas till en mindre rymd.
Att vi ”suga” upp vatten i t. ex. ett rör, bör man förstå
på det sättet, att vi bereda större rum åt luften inuti röret
och derigenom förtunna henne; hennes fjederkraft blir
derigenom mindre än den yttre luftens, som då pressar in vattnet
i röret. Vattnet utgör härvid i sjelfva verket en vägg till
röret, som är neddoppadt deri; och eftersom luften förmår
trycka in en vägg af jern i en ångpanna, förstår man, att hon
ock bör kunna drifva in en vägg af så lättrörligt ämne, som
vatten är. På samma sätt går det till vid all sugning.
Sprutors och pumpars verkningssätt förklaras på samma sätt. Att
vattnet ”stiger” i en pump eller i ett rör utvisar, att det
antingen icke fins någon luft i röret, eller ock att hon är
tunnare än luften utanför, hvilken då med sin större fjederkraft
pressar upp vattnet i röret.
Men häraf inse vi, att man ej med en sugpump kan
pumpa upp vatten huru högt som helst; ty den vanliga fria
luftens fjederkraft måste hafva ett visst mått. Med
barometern, som väl hvar och en har sett, kan detta mått utrönas.
Öfver hans högsta qvicksilfveryta bör det vara alldeles tomt,
så att intet trycker på henne. Intet annat än qvicksilfret med
sin tyngd sätter sig då till motvärn mot luftens pressning på
den nedre qvicksilfverytan, som är öppen för luftens tillträde.
Ju högre qvicksilfret står, desto mera tynger det mot luften
vid nedre ytan. Barometerhöjden, det vill säga den öfre
qvicksilfverytans lodräta höjd öfver den nedre, angifver
derföre, huru tungt luften hvilar mot qvicksilfrets nedre yta.
På lägre belägna ställen af jorden håller sig barometerhöjden
omkring 26 tum. I en barometer med vatten i stället för
qvicksilfver skulle barometerhöjden vara omkring trettiofem fot;
ty vattnet är ungefär 13½ gånger lättare än qvicksilfver.
Med aktgifvande på huru högt barometern visar, kan man nu
bedöma, huru hårdt luften pressar på hvilken yta som helst.
Hon pressar med vigten af en qvicksilfverpelare, som är så
tjock, att han täcker hela den ifrågavarande ytan, och så hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
