Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det otvifvelaktigt funnits skridjöklar i en mycket aflägsen
forntid. Vi kunna förstå det af de fina, jemnlöpande
ristningar, som vi öfver hela Sverige påträffa under mossan på
våra vanliga släta granitberg. I de land, i hvilka skridjöklar
ännu finnas, kan man se, att dessa oerhördt tunga ismassor
liksom hyfla bergen släta under sig, der de gå fram; och
stenar, som äro hårdare än berghällen och ej söndermalas,
rista i bergen jemnlöpande ränder. Äfven de stora runda
stenar, som hos oss förekomma långt bort ifrån alla berg, hafva
säkerligen en gång i tiden blifvit ditrullade af skridjöklar.
Isen intager större rum än det vatten, af hvilket han
bildas. Vattnet vidgar sig under stelnandet med väldig kraft.
Vi se ock stundom hela bergsklyftor lösbrytas och stora
stenar höjas ur jorden vid den tid, då det blir fryskallt. Detta
härleder sig ifrån is, som skaffar sig rum, när han bildas.
Murar vittra, kärl sprängas genom åverkan af denna kraft.
Samma kraft verkar ofta förderfligt genom att spränga sönder
åkerjorden och med det samma sädesväxternas rötter. Men
vi böra ej klaga öfver denna vattnets egenskap att vidga sig,
då det fryser, ty honom förutan vore ej isen lättare än
vattnet, utan all is sjönke till bottnen, och alla vatten bottenfröse
slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
