Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 2. Vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana olikheter emellan öars och fasta lands luftstreck
bero dessutom betydligt af strömmar, som i hafven uppkomma
derigenom att det varma vattnet är lättare än det kalla. De
stora hafven hänga alla tillsammans och utgöra ett enda stort
haf, som sträcker sig ifrån den ena polen till den andra.
Detta stora haf uppvärmes olika på olika ställen och deraf
uppstå ständiga både kalla och varma strömmar.
3.
Om en blomsterkruka med jord och växt står på sitt fat,
och vi vattna växten ymnigt, så se vi, huru vattnet snart
börjar välla upp i fatet. Det har trängt ned genom jordens
mellanrum och sluppit ut genom hålet i krukans botten, den
enda utväg som fans. Om fatets kanter äro nog höga, så
stiger vattnet i fatet, till dess att det der kommer ungefär i
jemnhöjd med den yta, till hvilken det samlat sig inne i
krukan. Är fatets kant på något ställe lägre än denna yta,
så rinner vattnet öfver på detta ställe och fortsätter sin väg
nedåt. Tydligt är, att vattnet gått samma väg, om det blifvit
häldt i en tom kruka.
På liknande sätt går det till då källor bildas. Bergets massa
kan icke vattnet genomdränka; genom lera och flere andra
ämnen kan det endast med svårighet bana sig väg. Deremot
silas det lätt igenom sand och andra luckra ämnen. Om vi
nu föreställa oss en dal, hvilkens väggar bildas af berg eller
lera, och t. ex. föreställa oss denna dal vara fyld med grus,
så hafva vi en jättestor blomsterkruka, på hvilken tusental af
blommor, ja hela skogar af träd få rum att växa. Sådana
dalar förekomma talrikt på jorden. När dessa vattnas, tränger
vatten ned i jorden och samlar sig, liksom i krukan, på
dalens botten. Finnes någon underjordisk väg, på hvilken
vattnet kan leta sig fram till något annat ställe på jordytan, så
uppväller på detta ställe en källa.
Men hvem vattnar dessa jättelika blomsterkrukor? Vi
veta, att vattnet i tillstånd af regn och snö kommer ifrån
himmelen. Då så är, förstå vi, att alla floder och bäckar i
sjelfva verket få sitt vatten ifrån molnen; ty allt deras vatten
utgöres ju af smält snö, regn eller källvatten. Från molnen
kommer således den omätliga vattenmassa, som ständigt
uttömmer sig vid alla floders mynningar.
Men naturens ordning är så inrättad, att hafven icke
stiga öfver sina bräddar vid allt det myckna vatten, som de
stundligen emottaga; genom samma ordning får ock
luftkretsen ersättning för hela den ofantliga nederbörd, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0510.html
