- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
513

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Ljudet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utån att en rörelse finnes; och efter rörelsens beskaffenhet
rättar sig ljudets beskaffenhet.

Vi böra likväl icke tro, att ljudet alltid omedelbart
framkallas af de stora rörelser, som vi dervid kunna se. Dessa
rörelser gifva vanligen upphof åt andra, som till stor mängd
följa tätt på hvarandra och merendels äro omärkliga för ögat.
Då en vagn rullar, höras samtidigt många olika ljud, som
vexla med markens beskaffenhet. De kunna vara olika för
olika vagnar. Dessa ljud motsvara ej vagnens rörelse
framåt; de frambringas af dallringar i vagnens särskilda delar och
i de föremål, öfver hvilka hjulen rulla.

2.



Med ett mycket enkelt medel kunna vi lära känna hvad det
är, som försiggår, då en kropp ljuder. Se här beskrifningen
på detta medel!

Man väljer en någorlunda grof, två till fyra fot lång
trådsände af bomull, linne eller hampa. Derjemte skaffar man sig
en silfversked, ju större, desto bättre. Med trådens midt slår
man en snara om öfre delen af skedskaftet. En af trådens
ändar lindar man ett par hvarf omkring det ena pekfingret, den
andra änden på samma sätt omkring det andra, samt håller tråden
sedan fast emellan tummens och pekfingrets spetsar. På detta
sätt håller man skeden hängande emellan händerna, hvilka föras
ifrån hvarandra så mycket, att trådsändarne icke tvinna sig.

Stöter man nu skeden, genom att skjuta händerna ifrån
sig, mot en bordkant, så hör man henne ljuda. Samtidigt
dermed känner man en svag dallring i de punkter af
fingerspetsarne, i hvilka dessa beröras af tråden. Skedens dallringar
äro meddelade åt tråden, och tråden meddelar dem åt fingren.
Vi erfara dessa dallringar medelst känseln. Ljudet erfara vi
samtidigt medelst öronen; ty om de täppas, höres ej skedens klang.

Om man derefter tillstoppar öronen genom att sätta
pekfingrens ändar tillika med den omlindade tråden in i dem,
så torde man vänta, att man nu icke skall kunna höra något
ljud af skeden. Men om man stöter henne emot bordkanten
genom att göra en rörelse framåt med kroppen, så får man
höra ett klart ljud, som närmast liknar en kyrkklockas. Det
kan nu ej vara skeden man på vanligt sätt hör dallra: detta
kan på många vis ådagaläggas. En närstående hör
henne icke, om han har sina öron tillslutna. Ej heller hör
man sjelf henne ljuda på långt när så starkt, om fingren
tagas bort ur öronhålorna; ju mera fingren och tråden äro i
beröring med det inre af örat, desto starkare höres ljudet.
Om man lindar båda trådsändarne omkring blott ett finger


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free