- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Första upplagan. /
525

(1868) [MARC] - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Elektriciteten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan molnen och jorden. Det är detta, som gör, att
ljungelden ofta synes gå så konstiga vägar, när åskan slår ned.
Han går icke alltid den genaste vägen, men alltid den efter
elektricitetens natur lättaste. När åskan slår ned i ett hus,
tager hön vanligen sin väg genom fönstren eller
skorstenspipan och går som oftast ned genom köket. Detta kommer
sig dels deraf att skorstenen är husets högsta punkt, dels ock
deraf att sotet inuti pipan, liksom den mängd jern och annan
metall, som vanligen finnes i köken, lemna elektriska kraften
den bästa vägen. Är det eld i spiseln, så verkar den
uppstigande röken likt en tillökning i husets höjd, och åskmolnet
kommer derigenom huset närmare. Skorstenen, sotet och
metallen utgöra härvid för åskan hvad jernspåren äro för ett
jernbanståg: de styra hennes kosa. Man kan stå spåret
ganska nära utan att behöfva sätta lifvet till. Till och med i
sjelfva åskmolnet, från hvilket ljungelden utbryter, ske inga
våldsamheter; ty den elektriska kraften håller sig, så vidt
möjligt är, på utsidan af allt.

4.



Af det, som nu blifvit sagdt, inses lätt, att man skulle
utanpå ett hus kunna lägga så att säga en ordentlig jernväg
af ett sammanhängande spår för åskan, hvaraf hennes kosa
skulle styras förbi huset och detta således skyddas. Dertill
behöfdes blott att utanpå huset slå fast en jernstång, som
med sin öfre ände räckte ett stycke högre i luften än
skorstenar och flaggor, samt med sin nedersta ände vore nedgräfd
i jorden, ända till dess att han nådde jordens fukt eller, ännu
bättre, ett källdrag eller större vatten. Sådana inrättningar
borde finnas på alla hus. På många byggnader har man
anbragt sådana så kallade åskledare. När åskledare äro väl
inrättade, hafva de dessutom den egenskapen att i allmänhet
hindra åskan från att, hvad man kallar, slå ned. Den öfre
änden, som pekar upp mot molnen, bör sluta med en spets.
Detta har den verkan, att den elektriska kraft, som kommer
genom åskledaren ifrån jorden, tränges ihop i spetsen, så att
hon der får en betydlig styrka. Då tvingar sig kraften med
magt från spetsen ut i luften, som derigenom sjelf blir
elektrisk; och lättrörlig, som luften är, drager den elektriska
kraften henne med sig upp mot det elektriska molnet.
Under vägen går den elektriska kraften öfver från luftdroppe
till luftdroppe, och jordens kraft kommer på detta sätt helt
hastigt upp till det elektriska molnets kraft, hvilken på samma
sätt rusar ned emot jorden. De båda krafterna möta sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free