Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat. Detta betecknar man vanligen så, att man säger
somliga ting leda värmet bättre, andra sämre; tingen sägas vara
bättre eller sämre värmeledare. Håller man en eldgaffel i
elden, så blir han snart nog så varm utefter hela sin längd, att
man ingenstädes kan vidröra honom utan att bränna sig.
Annorlunda är det med t. ex. glas, svafvel, träd, lack o. s. v.
En lackstång, ett vedträd kan man hålla i handen under det
en del deraf brinner; handtag till redskap, som skola komma
i beröring med eld, göras af denna anledning ofta af trä.
Luften är en mycket dålig värmeledare. Detta är för oss
lyckligt. Med halm, granris o. s. v., som mellan sina delar
lemna rum för luften, skydda vi t. ex. plantor i trädgårdarne
mot vinterkölden, i det att den innestängda luften hindrar
jordens och plantornas värme att gå öfver till den kallare, yttre
luften. På samma sätt verkar luften mellan dubbelfönstren i våra
rum. Våra kläder värma ej heller på annat sätt än att de hindra
det värme, som kroppen framalstrar, att gå bort. Pelsar och
yllekläder hålla mycken luft qvar mellan sitt ragg och sina
trådar; kroppen blir derigenom omsluten af ett tjockt
luftlager, som af kroppsvärmen småningom uppvärmes; ju tätare
plagget är på utsidan, desto svårare har detta varma
luftlager att slippa ut och desto varmare är plagget. Ullstrumpor
med skodon af skinn äro af samma orsak en varm
fotbeklädnad. Lappen åter lägger hö i sina pjäxor. Golfmattor af
dåliga ledare hindra fotens värme att gå bort genom det
bättre ledande golfvets massa.
När en fast kropp af värmet förvandlas till flytande, eller
en flytande till gasformig, åtgår ensamt för att verkställa
denna förvandling en ganska betydlig värmekraft. För att blott
smälta ett stycke nollgradig is, så att deraf blir nollgradigt
vatten, åtgår lika mycket bränsle eller värme som för att
sedan uppvärma det vatten, som blifvit af hela isstycket, till 79
grader. Men fastän vattnet vid isens smältning ej blifvit
varmare än isen var, må man dock icke tro, att värmekraften
spårlöst försvunnit. Hon visar sin tillvaro, om vattnet lemnas
tillfälle att å nyo stelna. Lägger man t. ex. ett äpple, som är
kallare än 0°, i nollgradigt vatten, så får man se huru ett
skal af is bildar sig omkring äpplet, men äpplet tinar dervid
upp, och om man undersöker det med termometern, skall man
finna, att dess temperatur stigit till 0°. Äpplet har således fått
värme af det nollgradiga vatten, som återgått till is af 0°.
När sjöar och floder lägga sig, se vi huru aet liksom ryker
från vattnet. Detta är vattenångor, bildade af det värme, som
vattnet släpper ifrån sig, då det från att vara nollgradigt vatten
stelnar till nollgradig is.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
