Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass I - 25. Torparsonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordspråket säger, flyktat undan för armodet. Tvärt om hade
den ännu fastare tillknutit sina band.
Det var en afton. Modern befann sig ensam hemma med
sin son Sven, som då var en liten gosse. Den lille grät, ty
han var hungrig, och bad sin mor om mat, men hon
hungrade själf, och i den usla kojan fanns ej en bit bröd. Gossen fortfor
att bedja och gråta, och slutligen kom modern i sin förtviflan
att tänka på den gamla handkvarnen, som stod i vrån. Hon
hade malt hafre därpå; kanske några sådor kunde finnas kvar
i stenens refflor. Tänkt och gjordt. Med en vinge sopade
hon ihop sådorna och den smula mjöl, som där fanns,
bakade en liten kaka och stekte den i askmörjan på ett gammalt
grytlock. Under allt detta teg Sven, ty det tycktes bli mat
utaf, och han var nöjd i hoppet. Ändtligen blef den lilla
sådkakan färdig, och gossen åt. Ack, hvad det smakade godt,
mycket bättre än den kostligaste mat för rik mans barn!
Men lille Sven växte oaktadt det klena kosthållet upp
till en stor och stark gosse.
Icke långt ifrån kojan bodde en präst, som, då han märkte,,
att den fattige gossen var mycket läraktig, åtog sig hans
undervisning. Denna hade sådan framgång, att Sven vid tretton
års ålder inskrefs i Skara skola. Han antog då namnet
Lundblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
