Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första afdelningen
- Klass I
- 25. Torparsonen
- 26. Det tacksamma lejonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad den gossen hette, vet numera ingen; hans namn
är glömdt. Kanske bars det af någon, som slutade i
fattigdom och förakt, ty så brukar det gå med öfvermodiga gossar.
Men torparsonens namn skall för visso med vördnad och
kärlek nämnas ännu i många år.
3.
Det blef nu en hård tid för Sven, ty det var honom svårt
att uppehålla sig i Skara. Tidigt om morgonen tröskade han
hemma på logen och gick sedan sin dryga fjärdedels mil till
staden, där han borstade sina kamraters skor och sprang
ärenden åt dem för att få öfverlefvorna efter deras måltider
och därjämte en och annan trasig skolbok. Men med dessa
öfverlefvor uppehöll han lifvet, och ur dessa trasiga
skolböcker hämtade han sig kunskap.
Sedan han genom utomordentlig flit och nästan otroliga
försakelser samlat en sparpenning, köpte han för denna ett
litet torp åt sin far och började å nyo att spara ihop
för egen räkning. Men ännu förestod en pröfning. Fadern
föll ned från en byggnadsställning och skadade sig så illa,
att han ej mer kunde arbeta. För hans underhåll måste nu
den nya sparpenningen tillgripas. Det tycktes visserligen,
som om denna olycka skulle stänga sonens utsikter för
framtiden. Men det ljusnade åter. Han erhöll medel att kunna
besöka högskolan i Uppsala, där han genom trägen, outtröttlig
arbetsamhet förvärfvade sig en djup lärdom och så väl
därigenom som genom sina utmärkta egenskaper i öfrigt vann
stort anseende.
Sålunda förflöto många år. Slutligen blef Lundblad satt
till biskop öfver Skara stift och bodde på biskopssätet Brunsbo
ej långt från det torp, där han tillbringat sina tidigaste år.
Kärleksfull mot alla, som han af sina fromma föräldrar lärt
att vara, och älskad af alla utöfvade han på denna plats en
verksamhet, som länge skall lefva i en välsignad hågkomst.
*
26. Det tacksamma lejonet.
Under den tid, då romarne härskade öfver norra Afrika,
hade en landshöfding därstädes en slaf, som hette Androkles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/12/0036.html
