Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass I - 34. Den lille trumslagaren efter C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34. Den lille trumslagaren.
1.
Året 1854 var ett minnesrikt år för Gotland. England
och Frankrike voro invecklade i krig med Ryssland. För
att mot möjliga faror värna ön, som ligger så ensam där ute
i Östersjön, hade konung Oskar I låtit dit sammandraga
mycket krigsfolk från fastlandet. Krigarne förlädes ute på
landsbygden och inkvarterades i gårdarna.
Bland dem var en liten trumslagare, som vi här vilja
kalla Janne. Han var en fattig fader- och moderlös gosse,
hvars uppfostran blifvit mycket vårdslösad. Janne
inkvarterades i en bondgård på öns norra del. Till bostad fick han
en mörk och otreflig kammare i en sidobyggning.
På samma gård men i en annan byggning bodde en änka,
som af gårdsfolket kallades mor Gertrud. Hennes egna barn
voro länge sedan döda. Mor Gertrud var mycket barnkär.
Hon gaf sig därför ofta i samtal med den lille trumslagaren
och fick därunder höra, huru otrefiigt han bodde. I sin
rymliga byggning hade hon en liten kammare, som ingen
bebodde. Denna erbjöd hon åt den lille trumslagaren. Janne
bad sin kapten om tillstånd att få byta kvarter. Så snart
han fått detta, flyttade han till den vänliga gumman.
Den lille trumslagaren såg putsad och ren ut i sin
vackra uniform, men i själfva verket var han osnygg och
smutsig. Mor Gertrud ombesörjde nu först, att han fick sig
ett grundligt bad. Därpå framletade hon några skjortor och
strumpor, som funnos kvar efter hennes egen gosse, och
skänkte dem åt Janne tillika med en hvardagsdräkt. Då
mor Gertrud visste, att det ej var nyttigt för honom att gå
fåfäng, lät hon honom på lediga stunder hjälpa till i stallet
och ladugården. Snart fann han nöje däri. För öfrigt fick
han lära sig morgon- och aftonböner samt läsa högt ur
bibeln och hvarje söndag därjämte en predikan ur Luthers
postilla.
Inom kort blef trumslagaren som en ny människa. Hälsa,
glädje och käckhet strålade från hans ansikte. Förhållandet
mellan Janne och mor Gertrud blef också med hvarje dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
