Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 46. *Årstiderna af Z. Topelius - 47. *Morgonvinden af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sen kommo sommarns dagar,
då ängen fick sin skrud
med gräs i gröna hagar
och jorden kläddes brud.
Då rodde vi till skären,
då sprungo vi i skog,
då plockade vi bären,
och roligt var det nog.
Sen blef det mörkt om hösten
och stormade på haf,
och stum blef fåglarösten,
och blomstren föllo af.
Det tröskades på logen,
tills skörden var förbi.
Bland lingonen i skogen
så roligt hade vi.
Så kom den kulna vinter
med fästningar i snön,
när skidan lustigt slinter
och bjällran klingar skön.
Och brasan brann förtroligt
på varma stugans härd,
och barnen hade roligt
också i vinterns värld.
Och sen, när drifvan gråter,—
blott du är from och nöjd,
så kommer våren åter
med nya lekars fröjd.
Hvar årstid har sin trefnad.
Vi prisa Gud hvar dag.
Och så förgår vår lefnad
alltefter Guds behag
Från hafvet steg vinden i lekande lopp
och sade till dimman: »Gif rum! Jag vill opp.»
Han svängde kring skeppet och sade: »Slå ut,
du sjöman, ditt segel, ty natten är slut.»
Och hän inåt landet han gjorde ett slag
och manade bonden: »Stå upp! Det är dag.»
Han sade till åkern, de fattigas hopp:
»Nu buga dig, guldax, för sol, som går opp!»
Han sade till tuppen vid gården i byn:
»Upp, härold, och hälsa den ljusnande skyn!»
Han sade till blomman: »Ur blånande loft
drick morgonens dagg, och gif himmeln din doft!»
Med näbb under vingen satt fågeln och sof.
»Sjung, sångare», sad’ han, »din skapares lof!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
