Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 52. Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
raskt framåt. Snart kom kan till en aftagsväg. Denna, på
hvärs båda sidor träd voro planterade i rader, ledde upp till
ett gammalt herresäte. Ditåt ställde han sina steg.
På Tranås, så hette det gamla herresätet, bodde ensam
en fru med sina tjänare. Hennes man hade några dagar
efter bröllopet dragit ut i kriget. Vid Poltava hade han
blifvit dödad eller tillfångatagen. Man visste ej hvilketdera.
Frun hoppades emellertid alltjämt, att mannen skulle komma
åter. Hon stod just nu i ett fönster, som vette åt gården,
och såg ut åt uppfartsvägen. Hon följde med ögonen den
högväxte mannen, som kom allt närmare och närmare.
Helt nära gårdsgrinden stod en hundkoja. Utanför denna
stod gårdvarden och skällde häftigt på den främmande
vandraren. Denne gick fram till hunden och släppte honom lös.
Hunden hoppade gång på gång upp på honom, slickade hans
händer och skällde af glädje. Frun kunde ej nog förvåna
sig häröfver. Vandraren gick emellertid in i köket. Där
rådde stor brådska, ty det var främmande på herrgården.
Ingen hade tid att befatta sig med den trasige gubben. Då
tog denne själf en stol och satte sig på. Slutligen gaf man
honom litet mat. Han frågade då, om frun vore änka. En
tjänarinna svarade, att hennes matmor vore gift med en
officer, som hade tagits till fånga eller omkommit i kriget.
Tolf år vore nu förgångna, sedan hon hört något af honom.
Men hon hoppades alltjämt, att han skulle komma tillbaka.
Hvarje natt brukade hon bedja Gud för honom. Då sade
han: »Säg din matmor, att jag vill tala vid henne! Jag
kommer från Sibirien och har underrättelser om hennes man.»
Tjänarinnan förde in den gamle i det rum, där frun
var. Så snart hon fick se främlingen på nära håll, kände
hon igen sin man. Hon föll honom om halsen och kysste
honom. Därpå tackade hon innerligt Gud, som hade styrt
så, att hennes man kommit hem igen. Sedan tog hon fram
hans kvarlämnade kläder. Han klädde sig i dem och såg nu
åter helt ståtlig ut, där han gick omkring i de välkända
rummen.
När nu den hemkomne mannen och hans hustru sutto
tillsamman, omtalade han, huru han slitit ondt och frusit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
