- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 1 och 2 /
70

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 55. *Musti efter Z. Topelius - 56. Den otåliga löfmasken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och sedan sade han än mer:
»Nu vill jag blifva god mot er,
nu vill jag ge er mat och gull
för trogna Mustis skull.»

När mor kom hem, då blef det fröjd,
och Musti morrade förnöjd.
Men nu har Musti morrat ut,
och nu är sagan slut.


56. Den otåliga löfmasken.

En liten löfmask hade sitt hem på ett ekblad inne i
den tysta skogen. I eken var masken född, och det gröna
bladet var både hans vagga och hans barndomshem.

Här fann honom en dag den klara sommarsolen. Och
hon, som ville göra alla glada, sände sina varmaste strålar
ned i ekens krona, så att nya, saftiga blad slogo ut tätt
intill hvarandra. Den lilla löfmasken fick då en ny, grön
vagga, däri han låg så mjukt och lugnt.

Och ekens krona, löfmaskarnas stora trädgård, räckte
godt för väl hundra små löfmaskar att äta af både morgon,
middag och kväll. Vår lilla löfmask åt nu af de friska
bladen och drack morgondaggens klara droppar, växte och
blef stor.

En morgon blef löfmasken väckt ur sin slummer af en
den allra skönaste sång. Det var bofinken, som nu bodde i det
vackra Sverige efter sin långresa till södern. Han var glad
och munter till sinnet och sjöng Guds lof i den härliga
morgonstunden.

Löfmasken sträckte sig fram och lyssnade. Bofinken
fortfor att i klara toner sjunga om allt det härliga och sköna,
som han sett i den stora, vida världen. Det kändes så
underligt inom den lilla löfmasken.

»Är världen verkligen så stor och vacker, som bofinken
sjungit?» tänkte löfmasken. »Ja, han måste veta det, han,
som flugit så vida omkring.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/12/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free