Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass II - 58. Det vilsegångna barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gud måtte så styra, att han komme tillbaka till föräldrarne.
Därefter steg han upp för att gå hem. Allt hopp att finna
sonen hade han nämligen nu förlorat. Men, just som han
började sin tunga vandring, märkte han något skymta fram
under ett nyligen kullfallet träd, hvars barrtäta grenar
sträckte sig ut öfver marken liksom ett ristak öfver en låg
koja. Han gick närmare för att se, hvad det var. Det var
en fot. Då han böjde undan grenarna, fick han se sonen
ligga där sofvande. Han var blek, som om han vore död.
Gossen slog upp ögonen, och fadern tog honom jublande i
sina armar.
Nu var det gossens tur att omtala, huru han hade haft
det. Han hade i början gått den väg, modern hade visat.
Men snart fick han se bär växa bredvid den. Han började
äta af dem och lockades så att gå allt längre bort från vägen,
så mycket mer, som han därjämte träffade på vackra
blommor, som han ej sett hemma vid gården. Om en stund ville
han söka upp fadern, men nu fann han ej vägen. Han sprang
gråtande omkring och ropade på fadern, men ingen hörde
honom. Då det blef mörkt, hade han lagt sig under några
buskar och somnat. Följande dag hade han ock sprungit
omkring för att söka reda på fadern. Han hade ätit de få
bär, han träffat på, och druckit ur en liten skogsbäck. Då
han ej orkade gå längre, hade han lagt sig under det
kullfallna trädets grenar. Huru länge han legat där, visste han
icke. Han tyckte sig någon gång hafva hört sitt namn,
men han förmådde ej svara. Han mindes, att han drömt,
att trädgrenarna skilde sig åt, och att en ängel steg ned
från himmeln på en ljus trappa, och att han kom till honom,
aftorkade hans tårar med breda, vackra blomblad och lade
fullt med blommor omkring honom samt hviskade: »Sörj icke,
din fader kommer nog och söker upp dig.» Sedan tyckte
han, att ängeln göt ur en skål några läskande droppar på
hans torra läppar.
Sedan gossen slutat, tackade föräldrarne Gud, som i sin
nåd styrt så, att de återfått sitt förlorade barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
