Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - Klass III - 62 A. Kärlekens makt - 62 B. Grufarbetarens brud efter J. P. Hebel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för Gud», sade biskopen och berättade sedan, huru han
affallit och nu vistades bland röfvare på ett berg i närheten.
Djupt bedröfvad begärde aposteln en häst och en
vägvisare; han ville själf uppsöka den fallne ynglingen. Alla
afrådde den gamle från den vådliga färden, men han begaf
sig genast till bergstrakten, där röfvarbandet uppehöll sig.
Han blef tagen till fånga och förd till anföraren. Så snart
denne fick se aposteln, flydde han undan full af blygsel.
Men Johannes gick efter honom och ropade: »Hvarför flyr
du undan för mig, min son, för mig, din fader, som är
obeväpnad och en gammal man? Stanna! Jag skall bedja
Kristus för dig och, om det gäller, gå i döden för dig, såsom
han utgifvit sig för oss.» Ynglingen slog ned sina ögon mot
jorden, kastade sina vapen ifrån sig och började gråta bittert.
Aposteln fattade hans hand och kysste honom. Därpå förde
han honom tillbaka till biskopen. Under djup ånger bekände
ynglingen sitt affall och blef sedan å nyo upptagen i
församlingens gemenskap.
62 B. Grufarbetarens brud.
År 1740 tilldrog sig i Falun följande händelse. En
rask grufarbetare hade besökt sin trolofvade. Då han tog
afsked af henne, sade han: »På Lucias dag fira vi alltså
med Guds hjälp vårt bröllop, och sedan sätta vi fotterna
under eget bord.» »Ja, och sedan skola vi lefva i vårt
lilla hem i frid och kärlek», sade den trofasta flickan och
tog ett hjärtligt farväl af sin vän. Därpå gick den unge
mannen till sitt arbete. Dock, människan spår, och Gud
rår. Det gick icke så, som de unga hade tänkt. Prästen
lyste för dem i kyrkan, som brukligt var. Men, då han
lyst andra gången, kom döden. På morgonen af den
måndag, som följde närmast efter andra lysningsdagen, gick
den unge mannen som vanligt till sitt arbete. Då han
gick förbi det hus, där hans trolofvade bodde, knackade
han på fönstret och sade, som han brukade göra, ett
vänligt »god morgon». Men han kom ej tillbaka för att säga
»god natt». Under dagens lopp inträffade i grufvan, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
